Tolkning. Var finns längtan? Peka på den. Det kan man faktiskt inte göra på samma sätt som man pekar på en klippa, eftersom den i huvudsak är en inre dimension och därför har den ingen entydig lokalisering. Det betyder ju inte att den inte är verklig. Det är här tolkningen kommer in i bilden. Ytor kan man se, men djup måste man tolka. Medan vi pratar tittar vi inte bara på en yta, ett leende ansikte, ett empiriskt objekt.
Du vill veta vad som pågår i mitt inre. Du sitter inte bara och tittar på vad jag gör, du vill veta vad jag känner, vad jag tänker, vad som pågår inuti mig, i mitt medvetande. Jag svarar – vi pratar – och du måste räkna ut vad jag menar, du måste tolka det jag säger. Varenda mening måste du tolka innebörden i. Det finns inget annat sätt att komma åt mitt inre än genom att tolka det. Vi måste prata och du måste tolka.
Det verkar inte som om vi kan undvika det. Även om du var ett enastående medium som kunde läsa mina tankar, måste du ändå räkna ut vad mina tankar betyder – du måste tolka även det du tankeläser. Djupet sitter inte på ytan och väntar på att bli sett! Djupet måste kommuniceras, och kommunikationen måste tolkas.
Tolkning är det absolut enda sättet för oss att nå varandras Djup. Ytor kan man se, men djup måste man tolka. Ytor, vad gör det? Djup, vad betyder det? Båda vägarna ger oss väsentliga bidrag, men de måste integreras, balanseras. För att vi ska förstå andens manifestation och för att helt och full fatta detta behöver vi båda händerna.
Utdrag från Ken Wilbers bok "en kortfattad historia om allting".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar