Att släppa egot

Ett ämne som många tycker är intressant är begreppet "ego", vad den är och vad den har för betydelse i våra liv. Här är återigen Osho som belyser ämnet, han skriver....

….Det är svårt att se ens egen ego.
Det är lätt att se andras egon. Men det är inte poängen, du kan inte hjälpa dem.

Försök att se ditt eget ego.

Bara betrakta den.

Ha inte bråttom att släppa den, bara betrakta den. Ju mer du betraktar den , ju mer kapabel blir du. Plötsligt en dag, helt enkelt ser du att den har släppt. Och då den släpper av sig självt, endast då kan den släppa. Det finns ingen annan väg. Omoget och förhastat kan du inte släppa det eller att släppandet kan hända.

Den släpper som ett dött löv.

Trädet(du) gör ingenting – en bris, en situation, och det torra lövet helt enkelt släpper och faller ner. Trädet är inte ens medvetet om att det torra lövet ens har släppt. Den gör inget väsen, klagar inte – ingenting.

Det döda lövet helt enkelt faller mot marken, bara så där.

När du är mogen genom förståelse, medvetenhet, och då du totalt har känt att orsaken till all din misär, helt enkelt en dag ser du lövet falla.

Landar den på marken, försvinner av sig självt. Du har inte gjort någonting och kan inte göra anspråk på att du har släppt den. Du kan konstatera att den helt enkelt har försvunnit, och det riktiga centret framträder.

Och det riktiga centret är själen, självet, Gud, sanningen, eller vad du vill kalla det.

Källan till all din misär, ilska, ångest, är gömd inuti dig, ditt ego.
Och om du finner källan, så är det enkelt att förflytta sig bortom den. Om du kan se att det är ditt eget ego som ger dig problem, så väljer du släppandet – därför att ingen kan bära källan till all misär om man förstår den.

Och kom ihåg, det finns ingen anledning att släppa den.

Du kan inte släppa den.

Om du försöker att släppa den, så kommer du att finna en ytterligt förfinad ego som säger, ”jag har blivit ödmjuk.”

Försök att inte vara ödmjuk. Det är ännu ett ego som gömmer sig – och den är inte död.

Försök att inte vara ödmjuk.

Ingen kan försöka mänsklighet, och ingen kan skapa mänsklighet av sin egen kraft- nej. När egot inte finns mer, kommer ödmjukheten att framträda hos dig. Det är ingen skapelse. Det är skuggan från det riktiga centret.

Och en riktigt ödmjuk människa är varken ödmjuk eller egoistisk.

Han är helt enkelt enkel.

Han är inte ens medveten om att han är ödmjuk.

Om du är medveten om att du är ödmjuk, så är egot där.

Osho