Om man går bortom medvetandet, ja, vad finns bortom så långt man kan gå? Kan man nå dit? Tydligen, då det är en del i vårat varande, vår innersta essens. Så här förklarar Ken:
När medvetandet börjar aidentifiera sig gentemot medvetandet självt, vilket är skälet till att det kan bevittna medvetandet, iaktta medvetandet, uppleva medvetandet. Medvetandet är inte längre bara ett subjekt, det börjar bli ett objekt. Ett objekt för... det iakttagande Självet, Vittnet.
Mystikens, komplettationens, yogiernas traditioner tar vid där medvetande tar slut. De ansluter sig till det iakttagande Självet när det börjar överskrida medvetandet, när det börjar bli transmentalt, supramentalt, eller transrationellt, transegoistiskt, transpersonellt.
De kontemplativa traditionerna baseras på en rad medvetenhetsexperiment. Vad händer om man följer Vittnet till dess ursprung? Vad händer om man frågar sig inåt, går allt djupare i medvetenhetens eget ursprung? Vad händer om man går bortom medvetandet, in i det medvetandedjup som inte begränsas till min jagkänsla eller mitt personliga jag? Vad hittar man då? Som resultat av dessa upprepningsbara , reproducerbara experiment i medvetandet, vad finner vi?
Ett av de mest berömda svaren på den frågan låter så här: "Det finns en subtil essens som genomtränger hela verkligheten. Den är det verkliga i allt som är, och det är grunden till allt som är. Denna essens är allt. Denna essens är det verkliga.
Du själv, detta är du."
Ken Wilber
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar