"Satori" eller höjdpunktsupplevelser

De som har slagits av en insikt eller så kallad satori har ibland bråttom med att deklarera för världen om sin fantastiska unika upptäckt som de upplever. Impulsen är att rädda världen, skriva en bok, förmedla denna fantastiska kunskap, då man inser vad som fattas för att den inte ska vara ett paradis för alla. Finns många exempel, böcker på det, det är inte så att insikten är felaktig eller inte relevant, snarare tvärtom, ju fler som får uppleva detta desto fredligare och lyckligare värld skulle vi få......men..

Personen som får insikten blir helt överväldigad av den, helt överraskad, men missuppfattningen är den att han/hon tror den är unik just för henne, hon uppfattar det som att mänskligheten aldrig tidigare tagit del av denna fantastiska kunskap, verklighet eller sanning. Som jag har uppfattar det hela har det tre aspekter;

1. Den som har upplevelsen har vidgat sitt medvetande, ser och är delaktig i verkligheten, världen på ett annat sätt, han/hon lever på ett sätt i en annan värld, en del delar hon med andra och andra delar gör hon inte det, speciellt den delen som innehåller insikten. Hennes panoramiska utsikt över livet har tagit ett kliv uppåt, hon ser mer än tidigare men hon kan inte placera den i ett sammanhang. Hon förstår inte varför just hon har upplevt den och andra inte.

2. Upplevelsen är naturlig i medvetandeevolutionen. Den gäller för alla människorna på jorden. Medvetandet tar ibland språng i sin utveckling, en naturlig utveckling i medvetandets utveckling att överskrida och inbegripa.

3. Man kan inte fatta hur man betedde sig tidigare, att man inte har begripit det tidigare. Man kan inte fatta, förstå varför andra inte uppfattar världen som man själv gör. Det är inte frågan om att man är bättre än någon annan utan att man uppfattar, upplever världen på ett annat sätt, och den upplevelsen vill man dela sig utav, vilket är en omöjlighet. Andra kan inte se med dina ögon. De måsta skaffa synen själva.

Efter en tid då upplevelsen landat, sansar han/hon sig och förhoppningsvis inser personen det icke unika i upplevelsen. Det vill säga att andra också har haft den och att andra också kan uppleva den, att upplevelsen inte gör en själv till en unik person i universum. För detta krävs det sammanhang, att upplevelsen får sin plats i medvetandet, att den nya världsbilden stabiliserar sig.

Ytor kan man se, men djup måste man tolka!

Tolkning. Var finns längtan? Peka på den. Det kan man faktiskt inte göra på samma sätt som man pekar på en klippa, eftersom den i huvudsak är en inre dimension och därför har den ingen entydig lokalisering. Det betyder ju inte att den inte är verklig. Det är här tolkningen kommer in i bilden. Ytor kan man se, men djup måste man tolka. Medan vi pratar tittar vi inte bara på en yta, ett leende ansikte, ett empiriskt objekt.

Du vill veta vad som pågår i mitt inre. Du sitter inte bara och tittar på vad jag gör, du vill veta vad jag känner, vad jag tänker, vad som pågår inuti mig, i mitt medvetande. Jag svarar – vi pratar – och du måste räkna ut vad jag menar, du måste tolka det jag säger. Varenda mening måste du tolka innebörden i. Det finns inget annat sätt att komma åt mitt inre än genom att tolka det. Vi måste prata och du måste tolka.

Det verkar inte som om vi kan undvika det. Även om du var ett enastående medium som kunde läsa mina tankar, måste du ändå räkna ut vad mina tankar betyder – du måste tolka även det du tankeläser. Djupet sitter inte på ytan och väntar på att bli sett! Djupet måste kommuniceras, och kommunikationen måste tolkas.

Tolkning är det absolut enda sättet för oss att nå varandras Djup. Ytor kan man se, men djup måste man tolka. Ytor, vad gör det? Djup, vad betyder det? Båda vägarna ger oss väsentliga bidrag, men de måste integreras, balanseras. För att vi ska förstå andens manifestation och för att helt och full fatta detta behöver vi båda händerna.

Utdrag från Ken Wilbers bok "en kortfattad historia om allting".

Ord och citat, förströelse för stunden

Ett av mina hobbies är att samla på citat, meningar, stycken som sätter igång eftertanken. Dessa har jag funnit idag. Andra kända och andra mindre kända:

Vi grumlar livet genom omsorgen om döden. Om vi har förstått att leva i lugn, skall vi också förstå att dö så. Det är min åsikt att döden visserligen är slutet, men inte målet för livet.

Montaigne

Långt liv och kort liv blir i döden ett och detsamma, ty det finns ingenting långt eller kort för ting, som inte mer är till.

Montaigne

Livet är outhärdligt och outhärdligast av allt; tanken på att det skall upphöra.

Saint Simon

Livet kan betraktas som en dröm och döden som ett uppvaknande.

Schopenhauer

När man dör, har man annat att göra än att tänka på döden.

Italo Svevo

Allt skall glömmas. Alla mänskoöden.
Stiga nedför glömskans skumma trappsteg
föratt slockna i det sista mörkret.
Allt skall slockna. Tragedien sluta,
rampen släckas, himlens alla stjärnor
som bevittnar dramats grymma handling,
meningslös och fattig sin ondska.
Scenen tom, med sjaskiga kulisser,
och den lilla giftdolk mänskor använt
mot varandra bortslängd i sin skräphög.

Glömska, tystnad, ingenting att minnas
ingen som kan minnas

Tomhet

var det allt?
Det vet vi inte.

Pär Lagerkvist


Inte förändrar man inför sig själv - det är bara inför de andra man blir en annan.

Bo Bergman

Man har lika lite makt att älska alltid som man hade att inte älska.

La Bruyère

De flesta människor känner inte. De tror att de känner. De tror inte. De tror att de tror.

Diderot

Innan vi lever, är livet inte något, men det tillkommer oss att ge det en mening och värdet är inget annat än den mening vi väljer.

Sartre

För tanken är det ej reserverat någon plats i solen. Dess arbetsfält är i mörkret.

Koskenniemi

Inget stärker mer skepticismen än det faktum att det finns människor, som inte är skeptiker. Om alla vore skeptiker, skulle de ha fel.

Pascal

En del människor är så imponerade av vad vetenskapen vet, att de glömmer bort vad den inte vet. Andra är så mycket mer intresserade av vad den inte vet, att de förringar dess prestationer.

Bertrand Russel

De förståndiga människorna existerar, de lidelsefulla lever.

Chamfort

Det enda sättet att befria sig från en frestelse, är att ge efter för den.

Oscar Wilde

Förord till boken Big Mind Big Heart av Ken Wilber

Ken skriver ett förord till en bok som Genpo Roshi skrivit. Blev rätt tagen av den. Orkade inte översätta den idag till svenska. Det här är en del av förordet, tog med det som jag tyckte var viktigast:

Big Mind Process works with your own mind, with your states of consciousness, just as they are now. What you don’t know, if you haven’t had a satori or awakening of some sort, is that right now, reading this page, is Big Mind, or God, or Spirit. And it is so close and so obvious that you can’t see it. But Genpo, in this book (which is a simple handbook of how to do Big Mind/Big Heart practice yourself), will show you that part of your own awareness, right now, which is already enlightened, already one with Spirit, already fully awakened. And once you spot that, an entirely different world opens for you.

The book you have in your hands right now will, I can almost guarantee it, open your mind’s eye and show you how, in this very instant, Spirit is fully and completely present, looking through your eyes, listening with your ears, holding this book in its hands: right now! And it always has been, but it was too close to see, too obvious to notice, too simple to believe.

This extraordinary discovery awaits you in this book. But start here, with this book, and this simple but profound process, and be prepared to find your own True Self, possibly for the first time, but joyous in any event. And you will learn to integrate the finite or dualistic selves (the skeptic, the controller, the victim, the damaged child, the angry mind, the seeking mind, etc.) with the Infinite or Non-dual Self in its many displays (Big Mind, Big Heart, Integrated Feminine/Masculine, Great Joy, Great Gratitude, Integrated Free-Functioning—the Ultimate Goal).

A genuine taste of all of this awaits your reading pleasure, my friend, and I am happy and hopeful for you that you will simply relax the mind, rest in the present, let your consciousness go free, for it has no walls—and then read this book, or simply let it soak into you, let the words wash through you, and soon enough, that “you” will be “YOU”—which is to say, I AMness, your own True, Infinite, and Eternal Nature: “before Abraham was, I AM.” This book is truly a handbook of Awakening to I AMness, which is already looking out of your eyes right now.

I am adding my own blessings to these wonderful words of awakening that this book contains, and may the merit of all of this be dedicated to sentient beings everywhere, that they too may wake up and discover who, and what, they really are. In that awakening, suffering can find no purchase; in that enlightenment, hatred and anger can find no home; gratitude and joy inexplicably arise in their place, dancing wildly in the deepest clarity and most astonishing thankfulness, all of which together provide an endless fountain of awakened joy, happiness, compassion, and wisdom, pouring out of your mind and your heart (now your Big Mind and Big Heart), and into the world in a gushing and uncontrollably overflowing superabundance of radiance, release, bliss, luminosity, celebration, and joy.

Now look at me, my friend, and listen, please, I’m truly serious: isn’t it time for you to wake up? How long have you been lost in this dream? Can’t you feel the wisdom holders shaking you, saying, “Wake up, please, this is just a dream!” You know this, don’t you? You know that in the deepest part of your being, you can wake up, don’t you? You have been searching for how long now? Well, it is time for the Great Search to end. As long as you are searching, you are looking for a future moment that will be better than this moment, but it is this moment that holds the entire key: why are you running away from your own awakening?

So stop searching, take a breath, and start reading this manual for Awakening to the present moment, and I think you will never be able to look back. And then, if you and I ever meet, we will know each other, won’t we? With a twinkle in your eye, a slight smile on your face, a radiance in your heart, you and I will look into the eyes of each other and see the one and only Self, Big Mind, Big Heart, and the days and nights of the endless search will have lost its dreadfully painful meaning.

And we will have Dennis Genpo Merzel Roshi to thank, for discovering a simple and original process of Awakening right now. And so I offer the deepest bow to Genpo, offer the merit to all sentient beings, and into your hands, with infinite blessings, I now pass on this extraordinary book to you.

Ken Wilber

Har redan själv beställt boken, man blir ju onekligen nyfiken med sådana här förord.

Om du vore allt

Tänk om allt ytterst är beroende av dig, existensen behöver ditt medvetande, fattas du så är existensen ett medvetande mindre, existensen vore inte komplett utan dig, det är att vara behövd, en av människans största behov, att vara behövd. Existensen behöver dig...tänk om....

Lite mer poesi om existensen och dig.....

Jorden snurrar i sin omloppsbana för Dig. Oceanerna stiger och sjunker i ebb och flod för Dig. Fåglarna sjunger för Dig. Solen stiger upp och går ner för Dig. Stjärnorna gnistrar för Dig. Allt det vackra du ser, allt det underbara du upplever, alltsammans finns där för Dig. SE Dig omkring. Ingenting kan existera utan Dig.

Oavsett vem du har trott att du var, nu vet du sanningen om vem du verkligen är. Du är herre över Ditt universum. Du är arvtagare till kungariket. Du är livets fullkomlighet. Lycksaligheten bär Dig på sina vingar. Låt existensen spegla sig i Ditt medvetande. Du Är blomman vid vägkanten, den väntar på dig. Låt glädjen stråla från dig och sprida sina dofter mot allt du möter.

Detta är det enkla och må den vara din följeslagare och ljuset på Din stig.

Det stora trädet

Meditation i sig är som ett stort, stort träd med en gigantisk mäktig krona som sträcker sina väldiga grenar ut i natthimlen. För att få sin fulla utsträcking så är rotsystemet lika stor under marken som kronan. Trädet av naturen måste vara väl förankrad i jorden för att inte ska blåsa omkull av starka vindar.

En yogi ÄR som ett stort träd vars grenar man kan söka skydd en kortare tid, där vill man vara. Men naturen, existensen vill att vi ska stå av egen kraft ute i verkligheten. Det är där vi ska växa och mogna och sträcka ut våra egna grenar ut mot oändlighetens rymder.

Då du blir medveten om ditt eget expansiva, reflekterande medvetande får du också en smak och visshet i vilken riktning du ska söka det sanna eller om du vill sanningen.

Tolkning av verkligheten

Kan man undvika den mänskliga faktorn som tolkar verkligheten, forskning och vetenskap. Risken är stor att vetenskapen blir ovetenskaplig då den måste tolkas genom forskarens personliga och kollektiva historia. Då allt är tolkat och allt forskat måste passera genom det mänskliga sinnena är det uppenbar risk att inbillning och fantasier grumlar till den objektivitet man var ute efter. Den objektiva sanningen är en illusion, då subjektet är delaktig i objektets tillblivelse. Subjektet kanske drömmer objektet. Tänk om man vaknar upp i verkligheten för att upptäcka att det är en lång sammanhängande dröm man drömmer kollektivt.

Alla våra erfarenheter är tolkningar, en tolkare är ansvarig för det sedda. Vem bestämmer vad vi upplever i verkligheten?

Om känslighet

Att vara känslig är en av vår mest naturliga egenskaper. Att vara känslig mot vår omgivning och människor vi möter under dagen.

Exempel om känslighet av George Bernard Shaw

En man kom för att besöka Mr Shaw. Han var en stor kreatör, konstnär, novellist och han såg så många vackra blommor i hans trädgård, han trodde inte sina ögon. Senare gick han in i Mr shaw´s hus och arbetsrum. Där fanns inte en enda blomma i rummet.

Han frågade; ”Det här är märkligt, förresten, skulle inte du kunna plocka en bukett med blommor och ha den på dit rum? Mr Shaw svarade; ”Jag älskar barn också, och de är lika vackra som vilken blomma som helst, men halshugger inte dem för att dekorera mitt rum. Blommorna blommar och dansar i regnet, i solen och i vinden är de levande, jag är ingen slaktare. Jag kan inte skär av en blomma från sin livsnerv och jag vill inte ha lik i mitt rum. Han hade rätt, han var en känslig man. Väldigt känslig.

Var kommer känsligheten ifrån? Den kommer från dina innersta rum. Sök inte någon yttre källa. Det är din natur. Och är det möjligt att dela känslighet? , naturligtvis. Känsligheten öppnar nya okända dörrar som du inte var medveten om tidigare..

Slumpen

Det här säger Ken Wilber om slumpen:

Beräkningar av forskare alltifrån Fred Hoyle till F.B. Salisbury har konsekvent visat att tolv miljarder år inte ens räcker till för att producera ett enda enzym av en ren slump.

Med andra ord är det något annat än slumpen som driver universum. Slumpen var räddningen för den traditionella vetenskapen. Slumpen var deras gud. Slumpen förklarar allting. Slumpen - plus oändlig tid - gav upphov till universum. Men de har inte tillgång till oändlig tid så deras gud har misslyckats grundligt. Den guden är död. Slumpen kan inte alls förklara universum; faktum är att slumpen är just vad universum anstränger sig för att övervinna. Slumpen är precis det som övervinns av Kosmos självtranscenderande drivkraft.

självtranscendensen är inbyggd i universum. Det finns en formgivande ddrivkraft, ett Telos, i Kosmos. Det har riktning. Det är påväg någonstans.

Man skapar inte sin egen verklighet

Det säger Ken Wilber. Låt oss se vad han menar med det:

Man skapar inte sin egen verklighet; psykotiker skapar sin egen verklighet. Jag vet att vad man menar är att ett verkligt andligt Jag faktiskt manifesterar sin egen verklighet. Om detta finns en gammal Vedanta-hinduistisk berättelse:

En man går till en upplyst och vis man och frågar efter livets mening. Den vise ger en kort sammanfattning av den vediska uppfattningen som är att hela världen inte är annat är den strålande Brahman eller gudomen, och att vår egen bevittnande medvetenhet är ett med Brahman. Det egna Jaget är den slutliga Identiteten med Gud. Eftersom Brahman skapar allt, och eftersom det egna jaget är identisk med Brahman är det alltså det högsta Jaget som skapar allt. Så här långt ser allt ut att höra hemma i närmaste New Age-bok.

Den frågade går därifrån med övertygelsen att han förstått livets innersta mening, som är att hans högsta Jag är identisk med Gud och skapar all verklighet. På vägen hem bestämmer han sig för att pröva denna fantastiska tanke. Påvägen framför honom ser han en man komma ridande på en elefant. Alltså ställer han sig mitt på vägen, fullt övertygad om att elefanten inte kan skada honom om han är Gud. Mannen som rider elefanten skriker "Gå ur vägen! Gå ur vägen!" men mannen rör sig inte - och blir fullsändigt överkörd av elefanten.

Han linkar tillbaka till den vise mannen och förklarar att eftersom Brahman och Gud är allting och eftersom hans Jag är ett med Gud borde elefanten inte ha skada honom. " Jodå, förvisso är allting Gud", svara den vise, "så, varför lyssnade du inte när Gud ropade åt dig att gå ur vägen?"

Ken Wilber

Se upp för elefanten, stå inte ivägen, han är verklig.

Ken Wilber om ”I amness”

”I amness” – ”jag är-het”, direkt översatt.

Bokstavlige utstrålar ni från Big Mind. Om ni inte är medveten om Big Mind eller ”I Amness” är för att ni redan utstrålas från den. Okej, det….två minuter av en slags grund av Big Mind som använder sig av ”I amness”. De flesta människor har en god uppfattning om ”I amness”, just nu, och om det väsentliga med ”I amness” är att det är den enda erfarenheten i ditt liv som aldrig förändras.

Och dessa slag av påståenden låter som ett skämt, om du förstår dem eller inte, gör inget, ta ett djupt andetag och gå vidare till nästa steg. Men i alla fall ”I amness ”är den enda erfarenheten, men på ett sätt är det egentligen inte en erfarenhet men ändå en bra början för ett sätt att beskriva vad som är verkligt, och det är den enda erfarenheten, upplevelsen du har haft i hela ditt liv och i tidigare.

Så, om du nu i detta ögonblick är medveten om dig själv och alla dessa objekt i ditt medvetande, till exempel om jag frågar dig vem är du? Så svarar du att du är en advokat, försäkringstjänsteman, arbetslös, Make med fyra barn. Allt detta är bara objekt, du kan se dessa. Om du introspekterar just nu är du medveten om objekt i dit kropps jag, i dina tankar. Du upplever känslor och kroppen självt.

Och du kan även göra de vanliga övningarna……Jag har tankar, men jag är inte mina tankar….Jag har känslor, men jag är inte dessa känslor. Jag har förnimmelser, jag är inte dessa förnimmelser….jag har ett kontrollerande ego, jag är inte denna ego…jag är medveten om en motsägelse(contractiv, contraktion), jag är väldigt motsägelsefull just nu, men jag är inte motsägelsen. Men om jag är medveten om det, det är vad jag är. Att bli eller vara medveten om någonting transcendentalt(tiv), fundamentalt. Jag är medveten om min kropp, jag är inte min kropp.

Jag är medveten om mitt sinne, jag är inte mitt sinne. Jag är mitt fundamentala förnimmelse av ”I amness” . Nu, det här I amness är varken det här eller det där . Det här att jag är det där, jag är lång, jag är kort, jag är inget av det där, det är objekt, de är inte ens riktiga subjekt. Så allting som du vet just nu om dig själv, allting som du kan vara medveten om dig själv, någonting som du vet säkert om dig själv……det är exakt vad du inte är. Allt detta är objekt och allt detta dör. Alla objekt som du vet om kommer att dö. Och du vet det. Allting som vi här ser som form kommer att dö och du vet det.

Men OM traditionerna har rätt. Att det här som du upplever som ”I amness” gör det inte. Och anledningen fundamentalt är att den inte inträder i strömmen av tid och följaktligen inte förändras. Så, försök att minnas vad som fanns i ditt sinne för en timme sen, jo visst har det förändrats en hel del, och försök att minnas vad som hände för fem timmar sen, just det, var det inte just ”I amness”? Där fanns en fundamental känsla av ”I amness”, eller hur? Du var du, för en timme sen, du var du för fem timmar sen.

Naturligtvis aspekter av ditt medvetande, som kunskap har förändrats, det är objekt. Du som objekt har förändrats, inte ditt transcendentala själv, ditt riktiga själv. Det är ”I amness”, Big Mind. Som jag försöker säga är att ”I amness”är ett sätt att minnas Big Mind, vissa upplever det om lättare. Men du kan gå tillbaka fem timmar, vad var närvarande? -”I amness”-. Vad var närvarande för femtio år sedan ”I amness” .

De finns en mycket känd zenkoan, ”visa mig ditt ansikte innan dina föräldrar var födda”, de menar bokstavligen. Med det menas är vilken del av ditt medvetande just nu, alltså det menas bokstavligen, inte symboliskt. Det är lika bokstavligt som det här glaset som jag håller i handen. Det är lika verkligt. Delar av dit medvetande fanns innan dina föräldrar var födda, det är ditt sanna jag, ditt ursprungliga ansikte, och det var ”I amness”. Innan Abraham fanns existerade ”I amness”. Tiotusen år sedan ”I amness”. Innan Big Bang, ”I amness”. ”I amness” är ande. Det är vad som är närvarande i oss, om du vill vet var anden är närvarande i mig? Få en känsla av ”I amness”.

Den rena betraktaren, ingenting bevittnat, de flesta gör ett misstag då de försöker få syn på betraktaren, de försöker få syn på något. Du KAN inte se det. Det är just det som gör det så förbannat svårt att greppa. Hundra procent av det är närvarande. Hundra procent av det upplysta sinnet är närvarande just i det här ögonblicket. Och det är en enkel medvetande som är närvarande precis här, just nu. Du existerar nu, du är här just nu, det är helt enkelt ”I amness”. Är ande.

Och den här ”I amness” är full upplysning. Och ju närmare du kommer ”I amness” , låt gå, och är en oerhörd missuppfattning av din identitet som du kallar dig själv. Ju närmare du kommer dig själv desto närmare kommer du Gud. Det här är löftet från mystikerna, ju närmare du kommer till ditt sanna själv, till ditt transcendentala själv, ju närmare kommer du gudomligheten. De är en och samma. Och sedan alla dessa ”I amness” som finns i hela världen, hur många är de? En. Alla i det här rummet, om ni gör den här övningen riktigt känner, upplever samma, eller hur?” I amness” kan inte upplevas olika. Eller hur? Om det finns ett objekt upplevs den olika, känns den olika, det är ett objekt. Om du är rent medvetande utan kvalifikationer, rent ”I amness”, utan objekt, det är vad alla känner.

Och anledningen till att du har buddhasinne , anledningen till att du har buddhanatur just nu. Buddha var den som fullkomligt lyckades att uppnå sin fulla ”I amness”, det är samma ”I amnes” som du har, du har samma identiska buddhanatur. Och alla levande varelser har det. Och summan av världens alla buddhanaturer är en. Och ju närmare du kommer det, desto närmare kommer vi närmare varandra. Närmare och närmare och närmare tills vi då vi bokstavligen är inuti varandra. Ju närmare du kommer till en varaktigare värld. Ju närmare du kommer till den fysiska världen, som vi är så inblandade med, som vi är så inblandade med den yttre världen, som är ett ornament av din ”I amness”. Det är en oerhörd realisation, det är en oerhörd grund för vad det är vi gör, handlar.

Och det är något som du finner i alla de komplentativa traditionerna i världen. Det är så oerhört extraordinärt, att du kan komma i beröring med det. Nu, det här ”I amness”, anden, har yttre former, evolverar uppåt, spiralen eller anden som evolverar uppåt ger dig fler och fler ögon som i sin tur ger dig möjligheten att genomskåda ”I amness”.

Vad du vill ha är två saker, upplysningen har två versioner, alla övningar som du gör för att komma i kontakt med ”I amness”, och de inkluderar komplentativa övningar. Och övningarna hjälper dig att växa uppåt i spiralen och övningarna kommer att föra dig närmare och närmare till ”I amness”. Och med det menas att du har passerat den mörka natten från sinnena. Själens mörka natt, och mörka natten av självet.

Och de är det tre stadierna som man passerar om man bestämmer sig för att använda sig av övningarna för att nå ”I amness”. Fundamentalt ”I amness ”vad du förankrar Fundamental Big Mind, Big Heart. Är vad du förankrar stabilitet inåt. Det är det ultimata interior som allt exteriört är manifestationer av eller ornament, är lysande uttryck av det ”I amness ”som ni är, som vi alla är.

Du själv, detta är du

Om man går bortom medvetandet, ja, vad finns bortom så långt man kan gå? Kan man nå dit? Tydligen, då det är en del i vårat varande, vår innersta essens. Så här förklarar Ken:

När medvetandet börjar aidentifiera sig gentemot medvetandet självt, vilket är skälet till att det kan bevittna medvetandet, iaktta medvetandet, uppleva medvetandet. Medvetandet är inte längre bara ett subjekt, det börjar bli ett objekt. Ett objekt för... det iakttagande Självet, Vittnet.

Mystikens, komplettationens, yogiernas traditioner tar vid där medvetande tar slut. De ansluter sig till det iakttagande Självet när det börjar överskrida medvetandet, när det börjar bli transmentalt, supramentalt, eller transrationellt, transegoistiskt, transpersonellt.

De kontemplativa traditionerna baseras på en rad medvetenhetsexperiment. Vad händer om man följer Vittnet till dess ursprung? Vad händer om man frågar sig inåt, går allt djupare i medvetenhetens eget ursprung? Vad händer om man går bortom medvetandet, in i det medvetandedjup som inte begränsas till min jagkänsla eller mitt personliga jag? Vad hittar man då? Som resultat av dessa upprepningsbara , reproducerbara experiment i medvetandet, vad finner vi?

Ett av de mest berömda svaren på den frågan låter så här: "Det finns en subtil essens som genomtränger hela verkligheten. Den är det verkliga i allt som är, och det är grunden till allt som är. Denna essens är allt. Denna essens är det verkliga.

Du själv, detta är du."

Ken Wilber

Miraklet

Själens spegel är ögat. Medvetandet som är bakom ögat. Själen som ögat aldrig kan se. Vad är miraklet med medvetandet? Finns det en hemlighet som jag har missat?

Osho igen:

Miraklet med medvetandet är att utan att säga någonting och utan att göra någonting, helt enkelt upplöser den allt som är fult inom dig till allt som är vackert. Det är en transformerande kraft.

Osho

Att släppa egot

Ett ämne som många tycker är intressant är begreppet "ego", vad den är och vad den har för betydelse i våra liv. Här är återigen Osho som belyser ämnet, han skriver....

….Det är svårt att se ens egen ego.
Det är lätt att se andras egon. Men det är inte poängen, du kan inte hjälpa dem.

Försök att se ditt eget ego.

Bara betrakta den.

Ha inte bråttom att släppa den, bara betrakta den. Ju mer du betraktar den , ju mer kapabel blir du. Plötsligt en dag, helt enkelt ser du att den har släppt. Och då den släpper av sig självt, endast då kan den släppa. Det finns ingen annan väg. Omoget och förhastat kan du inte släppa det eller att släppandet kan hända.

Den släpper som ett dött löv.

Trädet(du) gör ingenting – en bris, en situation, och det torra lövet helt enkelt släpper och faller ner. Trädet är inte ens medvetet om att det torra lövet ens har släppt. Den gör inget väsen, klagar inte – ingenting.

Det döda lövet helt enkelt faller mot marken, bara så där.

När du är mogen genom förståelse, medvetenhet, och då du totalt har känt att orsaken till all din misär, helt enkelt en dag ser du lövet falla.

Landar den på marken, försvinner av sig självt. Du har inte gjort någonting och kan inte göra anspråk på att du har släppt den. Du kan konstatera att den helt enkelt har försvunnit, och det riktiga centret framträder.

Och det riktiga centret är själen, självet, Gud, sanningen, eller vad du vill kalla det.

Källan till all din misär, ilska, ångest, är gömd inuti dig, ditt ego.
Och om du finner källan, så är det enkelt att förflytta sig bortom den. Om du kan se att det är ditt eget ego som ger dig problem, så väljer du släppandet – därför att ingen kan bära källan till all misär om man förstår den.

Och kom ihåg, det finns ingen anledning att släppa den.

Du kan inte släppa den.

Om du försöker att släppa den, så kommer du att finna en ytterligt förfinad ego som säger, ”jag har blivit ödmjuk.”

Försök att inte vara ödmjuk. Det är ännu ett ego som gömmer sig – och den är inte död.

Försök att inte vara ödmjuk.

Ingen kan försöka mänsklighet, och ingen kan skapa mänsklighet av sin egen kraft- nej. När egot inte finns mer, kommer ödmjukheten att framträda hos dig. Det är ingen skapelse. Det är skuggan från det riktiga centret.

Och en riktigt ödmjuk människa är varken ödmjuk eller egoistisk.

Han är helt enkelt enkel.

Han är inte ens medveten om att han är ödmjuk.

Om du är medveten om att du är ödmjuk, så är egot där.

Osho

Självet som präglingsfaktorn

Hur ska man komma åt självet, eller det man är i själva verket? Krishnamurti har en intressant vinkling på detta då han talar om präglingsfaktorn. I en dialog med en okänd person tog utvecklingen denna vändning:

Präglingsfaktorn

Själva präglingsfaktorn i det förflutna , i nuet och i framtiden är ” självet ” som tänker i tid, det själv som anstränger sig; och nu anstränger det sig i kravet att bli fritt; så roten till all prägling är tanken som är ”självet ”. ”Självet” är det förflutnas essens. ”Självet” är tid, - ”självet” är sorg- ”självet strävar efter att befria sig från sig själv, Självet anstränger sig, kämpar för att uppnå, för att förneka, för att bli.

Denna kamp är tid i vilken det råder förvirring och girighet efter mer och bättre.”Självet söker säkerhet, och när det inte finner det så överför det sökandet till himlen; just självet, som identifierar sig med någonting större i vilket det hoppas att förlora sig – vare sig det är nationen, idealet eller någon gud - just det är präglingsfaktorn.

Frågaren: Ni har tagit allt ifrån mig. Vad är jag utan detta själv?

K: Om det inte finns något ”själv”, så är ni utan prägling, vilket betyder att ni är ingenting.

Frågare: Kan ” självet ” upphöra utan ” självets ” ansträngning?.

K: Ansträngningen att bli någonting är responsen, präglingens inverkan.

Frågaren: Hur kan ” självets” handling upphöra?.

K: Det kan upphöra bara om man ser hela saken, hela verksamheten. Om man ser det i handling, det vill säga i relationer, så innebär seendet ”självets ” upphörande. Det är inte bara så att detta seende är en handling som inte är präglat utan den verkar också på präglingen.

Krishnamurti

Stjärnstoff

Carl Sagan står bakom följande uttalande:

"Vi är alla gjorda av stjärnstoff, och då vi skådar himlarna utanför och innanför oss, så skådar vi in i vår ursprungliga ansikte."

Ansiktet vi hade innan vi föddes.

Varför skulle inte vi vara släkt med stjärnorna? Vår mänskliga medvetande har sitt ursprung i jorden och jorden har sitt ursprung i en stjärna. Tanken är inte så långsökt.

Jag är släkt med plejaderna och polstjärnan.
Kusinerna är Karlavagnen och Lilla björn.

Skulle kunna vara poesi av en som är släkt med stjärnorna.