Varför engagera sig över huvudtaget? Det går utmärkt att lajja med, verkar det som. Jag klandrar ingen som ligger på sofflocket, ALLTING går över om man väntar tillräckligt länge.Varför engagera sig....? Det kan ha att göra med för vem jag gör det här. För att döva mitt samvete? nej! För att det är ett unikt lidande, om man nu kan jämföra något liknande? nej! Försök till att ändra något hos mig själv? ja! Bryta invanda mönster? ja! Träna på beteendet att ge utan att kräva något igengäld? ja! Därmed inte sagt att jag kommer att lyckas. Utmaningen är att prova.
Varför jag vakna till har jag funderat på själv. Att lida är en del av tillvaron, en del av livet. Och det är inget jag hittat på, man behöver bara se sig omkring lite. Det har nog med det som Buddhismen står för som Religion, kanske. Om man kan skjuta och avrätta munkar lite hur som helst, så känns det att någon gör våld på minna innersta värderingar om människans väsen. Ta mitt huvud men inte mitt hår.Utan dessa värderingar finns det ingen framtid för människan. Munkarna symboliserar något djupt inom oss, som gäller människan globalt.
One Earth One Mind
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar