Det tänkta "intet"

Föreställningen om det "tänkta" intet är en funktion, förmåga hos förnuftet, som i sig inte betyder att man "kan" göra det. Det är det inbillade som ger en känsla av att man kan det. Föremålet och det tänkta föremålet har en bindning. Tillståndet innan tanken på föremålet och dess icke-existens är det "sanna" intet. Förmågan att tänka abstrakt är en grundforutsättning. Föremålen finns där, för att i nästa stund inte vara där. Förmågan att minnas bilden av att den var där en gång och att bilden finns i ett sammanhang är "tänkande". Kan vi leva utan minnen?