Att tömma sig själv på sig själv.
Det är som om någon står med en eldkastare i sina händer. Världsbilderna , gudsbilderna och människobilderna sätts i brand och den fix och färdiga livsåskådningen går upp irök. Alla betrodda svar brinner upp och förtärs. Ständigt tar sig nej-et in i det stora tvivlet, det grundläggande ifrågasätts. Varje svar jag tror mig ha ifrågasätts i grunden. Kvar blir en tom himmel och en ingen-gud. Allt som finns töms på sitt innehåll. Till sist återstår enbart den totala sakligheten. Det är som att gå förbi en spricka i muren och för en kort stund se igenom den, se hur det förhåller sig, hur det Är. Och för ett ögonblick är allt väldigt enkelt.
Och jag ser....för första gången
Det i mig som är större än jag
Iakttagaren är det iakttagna
Observeraren är den observerade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar