Att tömma sig själv

Det finns ett grekiskt ord, kenosis, som betyder förmågan att tömma sig själv på sig själv. Jag tror de flesta skulle bli förvånade om de fick för ett ögonblick uppleva hur ett"naturligt tillstånd" känns. Den inre balans som borde råda i vårt inre, därifrån som all aktivitet borde ha sin källa. Den största delen av människans tid på jorden har sinnena anpassats till ett liv med fågelkvitter, prasslande löv, fotsteg, hästhovar, kokande mat, tiden upplevdes som solens gång över himlavalvet, dag och natt, man sov på natten och gick upp då dagen grydde, ljudet av en yxa eller kniv som täljde i trä, största delen av året befann man sig på samma plats, ytterst sällan råkade man på människor som man inte kände. Ett av mina favorit ställen är fäbodar. Där är det inte lång till att uppleva avstannande, luckor i tiden. Man får lust att bara vara där man är, plötsligt ser man ängen med blommorna som ser ut att vänta på en. Man lutar sig mot den gråa timmerväggen och slappnar av och blundar mot kvällssolen. I det ögonblicket händer tömmandet, kenosis.... kanske.