Bestämmer du för en referensram (religion)så uppstår det helt naturligt problem. Ramn kan bli ett fängelse. Ibland stämmer den och ibland så tvivlar man på sin ram. Betänk ordvalet, "ram", varför ha en ram överhuvudtaget, varför inte leva fri under den bara stjärnhimlen där alla dörrar och fönster är öppna och där alla ramar som låser in oss är brutna. Allt som värnar om min integritet, min frihet, håller mina dörrar öppna, fyller min själ med energi och vederkvickelse, allt som leder till stillhet och klarhet är den stjärna jag följer.
Men om man talar om att ha en karta ( ta en religion som man tycker verkar vara tilltalande). Kartan är en karta och är inte terrängen man ska orientera sig på. Verkligheten och terrängen förändras men kartan man har i handen kanske måste uppdateras, verkligheten har ändrat sig och stämmer illa med den kartan man håller i handen. Men vi människor ogillar förändringar, det ska gärna vara som det alltid har varit. Vi förlorar våran trygghet, det krävs en nyorientering. Det krävs mod att inse att den gamla kartan behöver förnyas. Om vi tolkar den nya verkligheten med den gamla kartan kommer vi att falla i gropar som inte fanns tidigare, snubbla över stenar som inte fanns där tidigare, ibland känner vi igen oss, den gamla klippan står där fortfarande. Någon har byggt en koja där det förr var en äng osv.
Kartor behövs för att dämpa våran vilsenhet samt vara ett stöd för oss och ska inte förväxlas med den ständigt föränderliga verklighet som vi befinner oss i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar