Tidens fartvind

Den ena dagen kan förefalla den andra lik, men inte är den det. I själva verket rusar tidsandan iväg i en svindlande hastighet. Enda skälet till att du inte märker det är att du själv är med i förändringen, precis som du är med i jordens rörelse genom rymden utan att besväras av fartvinden.

Individuella identiteten som kostruktion

Den grekiske Kungen Menandros samtal med en ålderstigen Buddhistmunk som hette Nagasena, samtalet handlade om det individuella jaget:

Menandros ber at få veta vad Nagasena heter. Nagasena svarar att hans namn bara är en allmänt bekant beteckning, en praktisk benämning. Ordet åsyftar inte på ett permanent individuellt jag.

Menandros svarar: "Om det inte finns något permanent individuellt jag, vem är det då som förser er munkar med mat och kläder, bostäder och läkemedel?? Och vem drar nytta av allt detta? Vem lever ett liv i rättfärdighet och meditation och uppnår nirvana? Vem dräper människor, vem stjäl, bedriver otukt, ljuger eller dricker alkohol?.....Om era munkbröder kallar er för Nagasena, vad är då Nagasena? Är det kanske ert hår som är Nagasena? Eller era naglar, tänder, hud, eller kroppsdelar, den yttre formen eller sinnesförnimmelserna eller en själsliga strukturen eller medvetandet? Är något av detta Nagasena? Är allt detta sammanlagda Nagasena? Eller är det någonting utöver detta?"
Nagasena svarade nekande på alla dessa frågor.
Menandros säger:"Så hur mycket jag än frågar tycks jag inte hitta någon Nagasena. Nagasena är bara ett ljud! Säkerligen måste det ni säger vara en lögn!"
Nagasena tar då över utfrågningen. Han frågar Menandros:"Ers Majestät, hur tog ni er hit, till fots eller medelst något fordon?"
Menandros svarade:"I en vagn."
"Säg mig då",frågar Nasagena,"Vad är vagnen? är skakeln en vagnen?
"Nej, ers Högvördighet" svarar Menandros.
"Eller hjulaxeln,hjulen, skrovet, tömmarna, oket, ekrarna eller piskan?"
Menandros svarar att inget av allt detta är vagnen.
"Så alla dessa olika ting lagda tillsammans är en vagn?"
Menandros nekar återigen.
"Är då vagnen någonting annat än dess separata beståndsdelar?"
"Nej, ers Högvördighet,"svarar Menandros."
"Så, hur mycket jag än frågar ers Majestät", säger Nagasena, "ser jag ingen vagn. Vagnen är bara ett ljud. Vad är då vagnen? Säkerligen måste ers majestät ljuga för mig! Det existerar ingen vagn!"
Menandros protesterade mot att bli kallad lögnare."Det är på grund av alla dessa olika beståndsdelar, skakeln, hjulaxeln, hjulen och så vidare som fordonet kallas för en vagn. det är bara en allmänt bekant beteckning, en praktisk benämning."
"Väl talat, ers majestät!" svarar Nagasena. "Ni vet betydelsen av ordet vagn! Och det är precis detsamma som gäller för mig. Det är på grund av den mänskliga varelsens samtliga beståndsdelar som jag benämns med den allmänt bekanta beteckningen, den praktiska benämningen Nagasena."

Den Vinröda Revolutionen

Dagen då alla ska bära röd tröja. Frågan är hur många och vilka som hamnar i fängelse och som kommer att torteras eller dödas. Förmodligen kommer vi aldrig att få veta det. Mina tankar är hos dessa idag. Vi är alla delar i varandras liv, alltså är de en del av mig. Måtte detta sluta med att militärjuntan ger sig och startar en dialog, det är det enda munkarna och oppositionen kräver.

Munkarna i Burma

Mina tankar går idag till Buddhistmunkarna i Burma. Det har bestämt sig för att det får vara nog. Nu måste det till förändringar. Ännu så länge har inte militärjuntan tagit till våld. 100 000 personer är ute på gatorna och demonsterar, mäktigt. Hoppas på en icke upprepning från 1988 då tusentals dog och arresterades.

Objekten som hindrar dig

Att betrakta är att finna sin egen inre spegel. När du en gång har funnit den, börjar mirakler hända. När du helt enkelt är ett vittne till dina egna tankar, försvinner de undan för undan. Plötsligt finns det där en överväldigande tystnad som du inte hade en aning om. När du betraktar känslor som ilska, sorg, glädje – de helt plötsligt försvinner och en ännu djupare tystnad framträder. Och när det inte finns ingenting att se - då kommer revolutionen. Den energi som betraktar eller är vittne vänder mot sig själv då det inte finns något som hindrar den, det finns inga objekt kvar. Ordet objekt är vackert. Det betyder helt enkelt det som hindrar dig, upptar dig. När det inte finns något objekt för ditt bevittnande, så går den helt enkelt runt sig själv – till själva källan. Och det här är punkten där ens upplysning börjar.

Fiskarna i havet

Här följer ännu en liknelse som skapats för att förklara innebörden av zen:

En bekymrad ung fisk simmade upp till havets kloke gamle.
- Folk pratar så mycket om något som kallas havet, men vad är detta hav? sa fisken.
- Havet är det som finns runt omkring dig, svarade den gamle.
- Men varför kan inte jag se det?, frågade den unga fisken oroat.
- Havet är inom dig och utanför dig. Du föddes i havet och du kommer att dö i havet.
Havet omsluter dig, precis som din egen hud, svarade den gamla fisken.
Fiskarna glömmer att de lever i sjöar och floder, människorna glömmer att de lever i Zen.

Vår plats

Vi kommer från intet till något för att sedan återgå till intet. Illusionen består i att vi tror vi kommer från någonstans hit för att ta oss vidare någonstans. Istället är det att vi kommer från ingenstans och ska härifrån till ingenstans. Med andra ord är vi precis där vi ska vara. Där vi är, är vår plats. Vi själv står till svars för våra upplevelser. Dina tankar skapar din verklighet.

Världen brinner

Att tömma sig själv på sig själv.

Det är som om någon står med en eldkastare i sina händer. Världsbilderna , gudsbilderna och människobilderna sätts i brand och den fix och färdiga livsåskådningen går upp irök. Alla betrodda svar brinner upp och förtärs. Ständigt tar sig nej-et in i det stora tvivlet, det grundläggande ifrågasätts. Varje svar jag tror mig ha ifrågasätts i grunden. Kvar blir en tom himmel och en ingen-gud. Allt som finns töms på sitt innehåll. Till sist återstår enbart den totala sakligheten. Det är som att gå förbi en spricka i muren och för en kort stund se igenom den, se hur det förhåller sig, hur det Är. Och för ett ögonblick är allt väldigt enkelt.

Och jag ser....för första gången

Det i mig som är större än jag

Iakttagaren är det iakttagna

Observeraren är den observerade.

Tänkandets gränser

Detta säger L.A. Govinda:

Tänkandet är möjligt till en viss punkt. När vårt tänkande har nått den punkt där det existentiella problemet uppstår, bör vi inte tillåta oss att vara nöjda med de intellektuella lösningarna eller förlora oss i jagandet efter fakta och siffror, bevis och abstrakta sanningar, som är obestridliga men utan betydelse för livet eller vilka – som i vetenskapens fall – skapar fler problem än de kan lösa. Likväl bör vi ha modet att tränga fram till tänkandets gränser, där ord blir paradoxer och logiken vänder sig mot sig själv.
L.A. Govinda

Då man blir medveten om gränsen blir man samtidigt medveten om att det finns något bortom den. Gränsen måste nås för att veta var den finns och var det andra tar vid. Medvetenheten om det som ligger bortom börjar vid gränsen. Ju oftare man kommer fram till gränsen desto tydligare blir den.

Man är aldrig nöjd

Jag ska berätta en anekdot :

Det var en gruvarbetare i Wales som berättade hur det var att arbeta i kolgruvan. Han berättade; Det var precis så man föreställde sig helvetet, det var blött, mörkt, lortigt, bullrigt och farligt. En dag gick helvetet i konkurs och man vart av med jobbet, fy fan, livet suger.

Hur man än har det så är det dåligt och man är aldrig nöjd. Får man en miljon så blir man inte nöjd för det finns de som alltid har mer. Tror ni man själv märker att man hamnat där? tror inte det. Allt känns fel och man vet inte hur man hamnade där. Ju mer man jämrar desto mer jämmer fylls det på, en ond spiral som man måste kliva ur på något sätt. Släpp jämmern, flytta fokus, bryt beteendet med för ett tag med att göra något du vet ger dig glädje, och det är individuellt. Du behöver andrum. Genom att iaktta då du glider in i spiralen och då du kliver ur den lär du känna dig själv hur du fungerar. När du hamnar i den nedåtgående spiralen vet du också hur du ska bryta den och VIPs, har du ett verktyg för ett rikare liv. Det här kan man inte lära sig annat än att praktisera.

Att tömma sig själv

Det finns ett grekiskt ord, kenosis, som betyder förmågan att tömma sig själv på sig själv. Jag tror de flesta skulle bli förvånade om de fick för ett ögonblick uppleva hur ett"naturligt tillstånd" känns. Den inre balans som borde råda i vårt inre, därifrån som all aktivitet borde ha sin källa. Den största delen av människans tid på jorden har sinnena anpassats till ett liv med fågelkvitter, prasslande löv, fotsteg, hästhovar, kokande mat, tiden upplevdes som solens gång över himlavalvet, dag och natt, man sov på natten och gick upp då dagen grydde, ljudet av en yxa eller kniv som täljde i trä, största delen av året befann man sig på samma plats, ytterst sällan råkade man på människor som man inte kände. Ett av mina favorit ställen är fäbodar. Där är det inte lång till att uppleva avstannande, luckor i tiden. Man får lust att bara vara där man är, plötsligt ser man ängen med blommorna som ser ut att vänta på en. Man lutar sig mot den gråa timmerväggen och slappnar av och blundar mot kvällssolen. I det ögonblicket händer tömmandet, kenosis.... kanske.

Referensramar och kartor

Bestämmer du för en referensram (religion)så uppstår det helt naturligt problem. Ramn kan bli ett fängelse. Ibland stämmer den och ibland så tvivlar man på sin ram. Betänk ordvalet, "ram", varför ha en ram överhuvudtaget, varför inte leva fri under den bara stjärnhimlen där alla dörrar och fönster är öppna och där alla ramar som låser in oss är brutna. Allt som värnar om min integritet, min frihet, håller mina dörrar öppna, fyller min själ med energi och vederkvickelse, allt som leder till stillhet och klarhet är den stjärna jag följer.

Men om man talar om att ha en karta ( ta en religion som man tycker verkar vara tilltalande). Kartan är en karta och är inte terrängen man ska orientera sig på. Verkligheten och terrängen förändras men kartan man har i handen kanske måste uppdateras, verkligheten har ändrat sig och stämmer illa med den kartan man håller i handen. Men vi människor ogillar förändringar, det ska gärna vara som det alltid har varit. Vi förlorar våran trygghet, det krävs en nyorientering. Det krävs mod att inse att den gamla kartan behöver förnyas. Om vi tolkar den nya verkligheten med den gamla kartan kommer vi att falla i gropar som inte fanns tidigare, snubbla över stenar som inte fanns där tidigare, ibland känner vi igen oss, den gamla klippan står där fortfarande. Någon har byggt en koja där det förr var en äng osv.

Kartor behövs för att dämpa våran vilsenhet samt vara ett stöd för oss och ska inte förväxlas med den ständigt föränderliga verklighet som vi befinner oss i.

Ett helhetsgrepp för ett lyckligare samhälle

Mental träning, avslappning, friskvård, avstressning, spa, personlig coaching m.m. borde vara obligatorisk möjlighet för alla i Sverige. Bakgrunden till detta tycker jag är det samhälle som vi lever i. Den allmänna psykosociala miljön som har skapats i vårt samhälle, eller har utvecklats, skapar en allmän ohälsa som måste motverkas på olika sätt.

Frågan är om det inte är dags att ta ett helhetsgrepp om den totala mentala situation som de flesta av oss befinner sig i. Oaser i samhället som ger oss möjligheten att hitta balansen i tillvaron. Jag tror det är dags att bygga vidare på vårt välfärdsamhälle där även den ”inre lyckan” får sin givna plats. Redan i dag kan jag se att det finns mycket kompetenta människor som arbetar med dylika frågor professionellt. Dessutom verkar många politiker vara också medvetna om problemet med allmän mental ohälsa.

Statligt subventionerade hälsocenter i varje kommun, laglig rätt att använda två timmar i veckan för personlig hälsa och utveckling (Spa, mental coaching, terapier, kurser, hälsokurer). Hälsopolis som vakar och utreder och informerar om psykosociala miljöns betydelse på arbetsplatser. Vi får det samhälle vi förtjänar, vi förtjänar att vara lyckliga i vårt samhälle. Vi borde skapa miljöer, situationer och incitament för själslig utveckling i vårt samhälle.

Livet är ingen sjukdom

Livet är inget som vi ska botas ifrån. Att vi födds sker ofta på sjukhus för att den skull inte vara en sjukdom, och att vi dör är också en naturlig del i vårat åldrande. Den avslutande delen, även den är en naturlig process. Att åldras är ingen sjukdom, men sjukdomar blir vanligare ju äldre man blir. Människans existentiella mognad till en helare individ, påväg mot helheten, mot den totala integrationen. Lars Tornastams teori om naturliga friska åldrandet. Gerotranscendens. Där beskrivs den visdom som i bästa fall åtföljer åldrandet och förändringen i livsperspektivet; från ett materiellt och rationellt synsätt till ett mer kosmiskt och transcendent sådant. En sån omställning kan bland annat innefatta en minskad självcentrering, en omvärdering av det liv man levt, en minskad rädsla för döden och en annan syn på sociala kontakter, tillvaron, kosmos - allt tillsammans med en ökad livstillfredsställelse.

Gerotranscendens alltså

Zen tips

Jag har en del favoriter. En av dem är Ken Wilber och Genpo Roshi. Genpo har skrivit en bok som Ken har skrivit en förord till. Ämnet är upplysning. Oerhört intressant för dem som är nyfikna på ämnet. Här är länken:

http://www.kenwilber.com/blog/show/224

Mindflowness

Upptäcke ett nytt begrepp som jag inte veterligen har hört förut "mindflowness". Begreppet har jag bland annat hämtat från det mer kända "mindfullness" som används bland annat av Buddhister. "Mindflowness" är det som händer då alla ens sinnen är integrerade med det livsflöde av rörelse, som är den samtidiga händelse vi kallar liv. Gårdagen, tanken på nuet, föreställningen om framtiden händer i flödet, det oavbrutna blivandet. Ordet "nu" ger en känsla av ett fruset ögonblick. Alla "nu" blir i den stund de uttalas något som finns i det förgångna. Det riktiga eller mer riktiga är, eller kallas ett oavbrutét flöde.

"Mindflowness"

Förändring

Vad är det som gör att vi vill förändra oss? Är det helt enkelt något vi bestämmer oss att genomföra för att vi har valt att göra det? Många av oss pratar om att leva ett annat bättre liv, att vi ska snart göra förändringen som kommer att förvandla våra liv. Efter det kommer meningen att finnas där automatiskt, liksom bara finnas där. Dagarna går och vi tänker; i morgon, då....inte idag men imorgon....

Bara tänk tanken. Är inte allting förändring. Jag menar, att den sker kontinuerligt fast vi inte märker det. Vi kanske är förändrade utan att vi märkte det, antingen är det en livslögn, den perfekta ursäkten för att slippa förändras, eller är det något oundvikligt som påverkar alla. den kanske inte ens är bunden till den tid som vi uppfattar. Utan sker i det fördålda.

Idag visste jag att jag inte var samma person som igår, med säkerhet vet jag att något är annorlunda. Livet är kanske det som sker medans vi sysslar med något annat?

Benådade ögonblick

I vissa benådade ögonblick öppnas tillvaron. Man överrumplas av ett omvälvande sinnestillstånd och lyckan slår ner. Man får en glimt in i en annan sorts verklighet och gör en helt närvarande. ALLT man behöver finns i denna stund och tillvaron är med ens mer begriplig.

Just där väller tacksamhten fram. Tacksam för allting i största allmänhet, man vet inte vad, vem man ska rikta den mot. För mig börjar All andlighet här.

Det finns ingenting nytt som kan komma in i mitt liv, om jag inte i djupet av mitt hjärta är tacksam för det som jag redan har eller har fått i livet. Därför hjälper det föga med att leka med affirmationer, en positiv livsinställning och att visualisera sig ett bättre liv, om man inte känner tacksamhet för det som man redan har.

Istället för

Istället för att tänka på frihet, leva den med sina sinnen.
Istället för att tänka på barnen, uppleva deras närvaro, leva med dem.
Istället för att tänka på himmelriket, leva där istället.
Istället för att tänka på nuet, leva där istället.

Hur kan vi vara någon annanstans än där vi är? Jo, i tanken.
Det vi är ute efter kanske finns bara där och väntar.
Det kanske bara behövs ett välkomnande.

Visdomsord från Buddha

Även om jag inte är Buddhist i riktig mening så kan jag inte undvika att jag Är ganska påverkad av dess innehåll. Känslan av att den pekar åt rätt håll finns där hela tiden. Men o andra sidan om vi alla är "Buddha-natur" så kanske jag är Buddhist utan att jag vet om det. Hur som helst för tankarna inom Buddhismen mitt medvetande vidare. Speciellt Zen erbjuder det inre utrymme som jag upplever att jag behöver. Buddha alltså....

-Verkligheten är varken det här eller det där, den är.

-När vi kommit över till en andra stranden ser vi att det aldrig fanns någon flod att korsa.

-Var ditt eget ljus.

-Vi är vad vi tänker.

-Allt som lever måste förgås.

-Vi har alla ” buddha-natur ”.

Osho om Buddha-naturen:

Så det finns två personer – Buddhas som vet att de är Buddha och Buddhas som inte vet att de är Buddha. Men alla är Buddha, Vad gäller existensen är alla lika. Ojämlikhet är grundläggande när det gäller et yttre livet; jämlikhet är grundläggande när det gäller inre liv.

Lyckan

Är det högsta möjliga lycka åt flest människor vi ska sträva efter? Så långvarig lycka som möjligt? Eller minsta möjliga klyftor i lyckonivå? Och vilken sorts lycka ska värderas högst? Den som ger mest behagliga upplevelser och minsta möjliga obehag? Eller den lycka som kommer av att vi får våra högsta önskningar uppfyllda? Finns det för övrigt saker som är så allmänmänskliga att det ger lycka åt alla?

Att leva sitt liv full ut

Idag på en tur ute på byn fick jag se en medelålderskvinna läsa en bok som hette "Att leva sitt liv fullt ut", hon hade dessutom en övningsbok i knät. Titteln fångade mitt intresse. Vadå "fullt ut"?? Jag ska försöka belysa det från två håll:

- Lever vi inte våra liv som vi gör, är där vi är, inte kan leva "halva" liv. Hur kan ett fullt ut levd liv tänkas se ut? Lever vi ett halvt liv? Var är det som det fattas något? Om livet redan levs "fullt ut" skulle väl frågan inte uppkomma, eller om påståendet inte har fog för sig, att den inte har relevans. Undrar hur den som verkligen "lever fullt ut" uppfattar påståendet?

- Det skulle kunna vara så att vi lever ofullkomliga liv. En ständig känsla av att något fattas hela tiden. En förhoppning om att bakom varje krök döljer sig hemligheten som ska uppfylla alla våra frågor. Boken skulle kunna avslöja tekniken med att hitta livet som man lever fullt ut. Eller är det ett annat sätt att säga att vi lever tills vi dör. Titeln inrymmer en förhoppning som de flesta bär med sig.

Ja, man kan undra om man kan leva på ett annat sätt än de man redan gör??

Ord på vägen av JD Krishnamurti

-Det inre ”pladdret” är det väsentliga hindret för oss att ”se”, för att befria oss från jagets bur, för att göra oss åtkomliga för det oändliga.

-Det kända måste komma till en ände, utan ansträngning, för att det okända skall kunna vara.

-Tankarnas källa är i gårdagen, de gårdagar som ger mening till ett sorgens liv.

-De övriga bilderna är resultatet av iakttagarens omdömen, åsikter och slutledningar, och iakttagaren är resultatet av alla de övriga bilderna – därför är iakttagaren det iakttagna.

-Utan att försöka förklara, iaktta det faktiska förhållandet.

Dessa ord är från JD Krishnamurti. Han är en av mina inspirationskällor. Då jag får ett stort behov av att grubbla ibland läser jag vissa citat av honom som man får fundera över. Det finns ett stycke som är oerhört intressant för de som sysslar med meditation. Det här är vad krishnamurti säger om det:

Meditation är ett sinnestillstånd som iakttar allting med ett odelad uppmärksamhet. Ingen kan lära dig att vara uppmärksam. Om något system lär ut konsten att vara uppmärksam är du uppmärksam på systemet och det är inte uppmärksamhet. Meditation är en av de största konsterna i livet – måhända den allra största och man kan omöjligen lära den av någon annan, däri består dess skönhet. Den har ingen teknik och alltså ingen auktoritet.

Intressant. Eller hur?

Du

Jorden snurrar i sin omloppsbana för Dig. Oceanerna stiger och sjunker i ebb och flod för Dig. Fåglarna sjunger för Dig. Solen stiger upp och går ner för Dig. Stjärnorna gnistrar för Dig. Allt det vackra du ser, allt det underbara du upplever, alltsammans finns där för Dig. SE Dig omkring. Ingenting kan existera utan Dig. Oavsett vem du har trott att du var, nu vet du sanningen om vem du verkligen är. Du är herre över Ditt universum. Du är arvtagare till kungariket. Du är livets fullkomlighet. Lycksaligheten bär Dig på sina vingar. Låt existensen spegla sig i Ditt medvetande. Du Är blomman vid vägkanten, den väntar på dig. Låt glädjen stråla från dig och sprida sina dofter mot allt du möter. Detta är det enkla och må den vara din följeslagare och ljuset på Din stig.

Tänkvärda funderingar

Att förlika med sig själv. Lägga alla förebråelser åt sida. Jag är tacksam att vara jag. Börja dagen som om den är. Varje dag är en ny dag som min varelse ska fylla den med något av betydelse. Hittade denna länk på Youtube. Brukar titta på den ibland då den är rätt upplyftande. Annars är resten lite smått knasig överreklamerad allmän framgångsfilosofi.

Det här är första och bästa dagen i resten av dit liv.

http://www.youtube.com/watch?v=phL0RLKL8bc

Roshibloggen startar!

Jag heter Roshi och är intresserad av det mesta som berör livet och existensen i stort. Favoritämnena är själsutveckling, andlighet, filosofi, poesi, religion, yoga och meditation. Allt som fyller livet med nyfikenhet och förundran.