Riktigt, det bästa jag läst hittils. Det är nära när man läser sådant här. Detta är en översättning från en bok av Ken Wilber. Han brer på rätt kraftigt. Slutet från boken alltså:
Ande kan aldrig förnekas, inte mer än vad du kan förneka medvetandet som läser den här sidan(texten), vetande, också, att anden och medvetandet av den här sidan är en och det samma, och säkerligen inte- två, så att du förstår – med de vise från öst och väst, Lao tzu till Asanga till shankara till Paul till Augustinus till Parmenides till Plotinos till Descartes til Schelling till Teresa till Lady Tsogyal – den ultimata hemligheten av den andliga världen, helt enkelt, den fullt upplysta och den ständigt närvarande medvetandet är inte svårt att uppnå utan omöjlig att undvika.
Varför sökte du överallt, när den som ser är Gud? Varför sökte du konstant någonting, när sökaren var Gud? När exakt hade du tänkt dig att finna anden, när finnaren alltid är anden. Hur egentligen hade du tänkt tvinga Gud att visa sitt ansikte, när Guds ansikte är dit ursprungliga ansikte – vittnet till den här läsningen, sidan – redan här och nu? Varför förbrukade du så mycket ansträngning, när du förevigt närvarande medvetandet spontant och ansträngningslöst framträder just nu, som är medvetandet om den här texten, och arean runt den, din kropp och rummet du är i – lägg märke till allt detta, och lägg märke till att allt detta ansträngningslöst framträder i ditt nuvarande medvetande, allt detta framträder ansträngningslöst i din tidlösa vakenhet, just här och nu – och hur mycket måste du anstränga dig för att denna medvetna närvaro ska hända?
Var hade du tänkt dig att du skulle se Gud, när Gud är den som redan ser genom dig? Hur mycket kunskap hade du tänkt dig samla på dig in i dit huvud med målet att upptäcka Gud, när Gud är den allvetande närvaron? Hur mycket böcker måste du läsa innan du kan upptäcka anden, när redan den som läser detta stycke redan är ande? När själva läsaren av detta stycke redan är Gud fullt uppenbarad. Känn och upplev läsaren av den här sidan, det här stycket, upplev känslan av att vara, upplev kännaren i dig här och nu, och du upplever, känner den fullt uppenbarade Guden i sitt fulla ljus, , en smak av den gudomliga så-heten av Kosmos, ingen två-het av självet och självet som lämnar dig överrumplande upplyst och full realiserad i detta nuvarande och i alla ögonblick.
Lyssna på alla ljuden runtomkring dig, vem är inte upplyst? Välkomna allt. Svälj kosmos i ett helt stycke. Du ”vet” att alla har rätt. Så sluta ljuga om det, och således förflytta dig från själv till själv. I Kosmos finns det utrymme för alla. Öppna dig och låt allt flöda in. Sträck ut dit sinne tills den bryter igenom och kartorna blir överflödiga. Genom att ge upp sökandet och vila i sökaren, då behöver du inga fler kartor. Territoriet självt är tillräckligt, säkerligen, i ljuset av det tidlösa nuet förblindar egot med dit själv, överskrider alla svårigheter i det andliga sökandet genom att självt ge upp sökandet, buga dig inför erkännandet av att det stora spelet är över, därför att du var ”det” och har nu funnit det.
Om något har hänt då du läst detta ska du tacka Ken Wilber.
1 kommentar:
Häftig insikt =) Vad heter boken? Hade väldigt gärn velat läsa den.
// Jessica
Skicka en kommentar