Kliven till en högre nivå

Ken Wilber säger att det finns inget sätt att veta eller INGEN som vet hur det går till när medvetandet tar sina kliv uppåt, eller språng om man nu så vill. Att det sker vore fånigt att betvivla, den inre evolutionen, medvetandeutvecklingen.

De som är på en annan nivå verkar desperata i försöken att hitta metoder och övningar hur man kan snabba på, eller göra det där "klivet", överskridandet till en "högre" nivå, om man nu får säga så.

Insikter verkar just precis vara just det de är; "insikter" som kommer när man minst anar det. Den fanns inte där innan, och nu är det en annan "värld" man förnimmer eller verkar i. Ungefär som att försöka minnas koden till bankomatkortet. En kod som man vet att man kan men man kommer inte bara ihåg den. Plopp! så är den där plötsligt. En sak är säker. Om man inte hade försökt så hade "ploppen!" aldrig förmodligen ploppat fram. Så ansträngningen måste ju var där.


Ta din passion och låt den hända.

Pröva det självklara.

Undersök det svårfattliga.

Gå på djupet av allting.

Var det mysterium som kallas jaget.

När man inte ens kan förstå jagets djup, hur kan man då förstå något annat?

De största insikterna beskriver men kan inte förklara.

Hur ska du vara i allt detta oförklarade?

Vaksam som i upprört vatten.

Uppmärksam som i fara.

Artig som en gäst.

Eftergiven som smältande is.

Ursprunglig som ett ohugget klippblock.

Mottaglig som dalen.

Var stilla i ditt inre.

Vänta tills tankarnas slam sjunker undan.

Växla fridfullt från stillhet till rörelse.

Sök lugnt utan att finna.

Invänta rätt tidspunkt.

Var tom och förnöjsam.

Om du låter dig fyllas blir allting utestängt.

Om du är säker står allting stilla.

Var den dolda källan, dold till och med för dig själv.

Ta dig tid att vara alltings tid.

Mogna så småningom.

Var floden som flyter fram, den hastiga och långsamma gången av allting.

Allt detta är vackra ord som är knepigt att omsätta i praktiken. Vad gör man med detta som man läst? Vad händer sedan?

Allt detta är insikter som någon har erfarit och skrivit ner. Sen då? Ska jag gå och ta en smörgås för att sedan ha glömt bort dessa insikter, har de någon innebörd? Jag har själv svårt att komma ihåg mina inlägg!

Ibland blir det; "har jag skrivit detta?" tydligen, för det är min blogg eller att det står mitt nick under den.

Det finns inget sätt tydligen att skynda på den inre evolutionen, synd. Hade hoppats på det, eller egot hade det.