I berättelsen och i kommunikationen med andra blir vi till. Vi är vittnen för varandra. Jag ser dig och du ser mig. Vi bekräftar eller avvisar varandras existens. Mobbning är därför en av de ytterst grymaste som kan hända en person, och tvärtom. Bekräftelsen på dig är en befrielse, välsignelse, det finns plats i ditt livsrum för mig, jag är välkommen i din inre cirkel. Betydelsen av hur vi behandlar varandra har djupare dimensioner än vi kunde ana. Vänlighet och medkänslighet för sin omgivning är som ringar på vattnet, som doften från blommor vilka sprider sin arom vida omkring. Om du inte vet om det så kan jag tala om att den vänligheten även sprider sig till avsändaren. Denna dikt handlar om vad som gör oss till människor.
Vi blir mänskor när någon rör vid oss
Det blir en mänskas hår först när någon stryker
över det med handen
Leendet blir synligt först när någon hör det
Utan vår hud har vi ingen själ
När någon rör vid oss berörs vi
Först när någon rört oss blir vi verkliga
En mänskas ansikte blir levande först när någon
Rör vid det med sina händer
Den oberörde berör ingen
Ingen har någonsin rört vid den som blivit
Oberörd
Den blir en mänska först när någon smekt henne
Med sina händer
Claes Andersson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar