Ibland när man får luckor i tiden dyker det upp tankar. Det gäller att var på hugget och anteckna ner dessa. Tankar eller om man kommit på något som man inte tänkt på tidigare är väldigt flyktiga fenomen. Ena stunden fanns den där för att i den andra så har man en aning om att något viktigt har gått förlorad. Tankar är flyktiga, nästan som gas. Alltså splittrad tankegods.
- Lycka är något du tillför livet.
- Jag är tacksam över att finnas till.
- Att ta sig ur den kosmiska förvirringen.
- Finns tron kvar om man förenas i Gud? Tror inte det. Eller var det tron som gjorde Gud möjlig?
- Livet sker inte någonstans utanför dig. Du befinner dig mitt i spåret, mitt i flödet, mitt i processen.
- Varför ha så bråttom att rädda världen? Bekänna allt i soffan hos Ophra?? Alla ska få veta denna unika insikt som ingen annan i världshistorien varit i närheten av. Vilken narcissism, egocentrering, dessa världsförbättrare. Och å andra sidan, är det en ursäkt för mig att slippa ta ansvar? Alla får klara sig själva, sköta sig själva så gott det går. Alla får ta hand som sig själva....?? eller? Finns vi för varandra? Är vi inte vittnen inför varandra?
Det är väl i samspelet med andra vi blir till och då är andras lidande vår, hur kan vi undvika att inte handla om vi har denna syn på varandra? Detta är inte ego eller narcissism.
- Det här är mitt livsrum. Jag bestämmer innehållet i den. Vad är sanningen? Vad är det sanna? Dela upp det i det jag kan göra något åt, och det som jag måste beakta, förstå och acceptera. För att sedan lämna det åt sidan, inte glömma den, utan låta det sanna vara i sin naturlighet vid sidan om.
- Man kan inte tala för andra i andliga, själsliga ärenden. Det gäller mig och ingen annan.
- Egots vilja till egen upplysning. Egots strävan är själva hindret. Men han måste själv förstå det.
När han förstår att han står ivägen för sig själv så är hindret borta och då är den där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar