Viktiga Nycklar

De här styckena av Ken Wilber är några "nycklar" för mig. De öppnar en dörr till förståelse av den samtid som jag lever i , mitt liv blev helare av att läsa dessa stycken, hoppas att det finns andra som upplever samma sak:

1. I evolutionen utelämnades vanligen andligheten ur ekvationen vilket var en del av modernitetens katastrof. Evolutionen är ett av de bakgrundsbegrepp som svävar över varje enskild modern rörelse; den är modernitetens Gud. Detta är i själva verket en oerhörd andlig insikt, ty oavsett om den medvetet definierar sig som andlig eller ej, kopplas människan därigenom in i kosmos på ett sammanhängande sätt. Dessutom pekar den ut det oundvikliga men skrämmande faktum att människan är medskapare till sin egen evolution, sin egen historia, sitt eget världsrum, eftersom;

2. Postmodernitet: Inget är på förhand givet; världen är inte bara upplevelse utan också en tolkning. Att inget är på förhand givet är den stora postmoderna upptäckten, och därmed är människan sammanlänkad med ett formbart Kosmos som de själva är medskapare till. Anden blir därmed medveten om sig själv på det mest påtaglig sätt, på väg mot att själv få övermedvetandets chock.

3. Många traditionella religiösa tänkare tror inte ens att evolutionen förekommer. De har inte förstått hur det andliga manifesteras som modernitet; de har inte sett att evolutionen är ”det andliga skapandets form och verksamhet”. De tror att eftersom moderniteten bar på sina egna katastrofer, måste evolutionen som sådan avvisas; de förstår inte framstegens dialektik.

Ingenting är på förhand givet.

4. Ju mer man kontaktar sitt högre jag, desto mer oroar man sig för världen, eftersom den är en del av ens eget jag, det jag som är alla och en var. Tomhet är form. Brahman är världen. När man får slutgiltig kontakt med brahman är man också fullkomligt engagerad i världen. Man behandlar allt som om det vore en fysisk, gudomlig del av en själv, och en själv är del och delaktig i allt.

5. Med den fullkomliga identiteten är man placerad i total frihet, det är sant, men denna frihet manifesteras som medkännande verksamhet, som smärtsam omtanke. Frihetens Form är sorg, oupphörlig oro för dem som kämpar för att vakna. Bodhisattvan gråter varje dag; tårarna faller i alla riktningar på Kosmos grundval. Hjärtat beger sig till de platser dit anden inte nått eller uppmärksammats; detta arbete är en passion, en smärta; det är alltid fullbordat och därför upphör det aldrig.

6. Ytor kan man se, djup måste man tolka. Hur vi tolkar djupet är av största betydelse för utvecklingen av djupet i sig. Benådade och genomtänkta tolkningar främjar andens fortsatta utveckling. Genom att på ett vackert sätt bearbeta sina ingivelser, tolka dem, underlättas uppkomsten av nya andliga djup.

7. Antag att jag upplever det kosmiska medvetandet, eller får en ingivelse av den allt omslutande världssjälen, men att jag enbart tolkar det som en fråga om att hitta mitt Högre Jag. Jag antar helt enkelt att om jag bara finner mitt Högre Jag, ett högre medvetande, då kommer alla andra problem att lösas sig utan vidare. Ungefär: - det rena Jaget löser allt - och jag bortser från de beteendemässiga, sociala och kulturella komponenterna som också krävs för min transformation. Med andra ord blir jag insnärjd i ett mycket narcissistiskt tänkande – hitta det sanna jaget, världen får sköta sig själv.

8. Enligt idealisterna – och alla ickedualistiska tänkare överallt – består den enastående och fullkomliga paradoxala hemligheten i att Den slutliga Befrielsen alltid redan är fullbordad. Det ”sista steget” är att stiga av tidens hjul helt och hållet och finna att det tidlösa funnits med från början, ständigt närvarande ända från begynnelsen och vid varje punkt på vägen, utan några avvikelser över huvudtaget.

9. ”Det Goda”, säger Hegel, ”det absolut Goda, fullbordar sig ständigt i världen; således behöver det inte vänta på oss, det är redan uppnått i total befintlighet”.
Vad Hegel lär är att den ändliga existensen här och nu, med alla begränsningar, när den betraktas och accepteras på rätt sätt, är identisk med den oändliga existens som finns överallt och alltid. Att leva på Storgatan är; om man lever i rätt anda, att bo i den Heliga Staden.

10. Som Plotinos visste och Nagarjuna predikade: alltid och alltid är den andra värlen denna världen sedd på rätt sätt. Varje form är Tomhet just så som den är. Den fullkomliga identitetens radikala hemlighet är att det enda som finns är GUD. Det enda som finns är den Enda Smaken Kosmos, alltid redan ljudet av en klappande hand. Själva föreställningen att vi alls skulle kunna avvika från detta är den egoistiska förvillelsens arrogans. Vi kan förvisso bevara naturen, men det är Naturen som bevarar oss.

11. Schellings främsta insikt var att det andliga som medvetet förverkligas i den fullkomliga identiteten är i själva verket den Ande som hela tiden varit närvarande som evolutionens hela process. Anden som hela tiden varit närvarande vid varje stadium medan processen utvecklas. Men vid varje stadium utvecklas allt mer av det andliga, förverkligas allt mer, och går därmed från slumrande natur till uppvaknande medvetande till slutlig förverkligande som andlig vara.

12. Men den förverkligade anden är samma ande som hela tiden varit närvarande som den centrala processen i sitt eget uppvaknande. – ty, påpekade han, när man förverkligar sin fullkomliga identitet som ande, så är man självständig i ordets fulla bemärkelse – eftersom det inte finns något utanför en själv – och därför är man också hel eller enhetlig i ordets fulla bemärkelse – eftersom det inte finns någonting utanför en själv. Total självständighet och total helhet är en och samma sak i den högsta identiteten.

13. Schelling och Hegel. För dem går Anden ut ur sig själv för att åstadkomma den objektiva naturen, vaknar upp som sig själv i det subjektiva medvetandet, och återfinner sedan sig själv i ren ickedualistisk närvaro, där subjekt och objekt är en enda ren omedelbarhet som förenar både natur och medvetande i förverkligad Ande.
Alltså: Anden känner sig själv objektivt som natur; känner sig själv subjektivt som medvetande; och känner sig själv fullkomligt som Ande – hela skeendets källa, höjdpunkt och Eros.

14. Anden är inte Ett till skillnad från Många, utan just den process hos det Ena som uttrycker sig genom Mångfald – det är en oändlig verksamhet som uttrycker sig genom sin egen utvecklingsprocess – eller som vi numera säger, Anden uttrycker sig genom hela evolutionsprocessen.

15. Schelling menar att naturen inte är den enda verkligheten, och att inte heller medvetandet är den enda verkligheten. Det andliga är den enda verkligheten. Men för att skapa den manifesta världen måste Anden lämna sig själv, uttömma sig i manifesterandet. Anden nedstiger i det manifesta, men det manifesta är likafullt Anden själv, en form eller uttryck för Anden själv.

16. Anden går först ut ur sig själv för att åstadkomma naturen, som helt enkelt är objektiv Ande. Vid denna punkt i evolutionen är Anden alltjämnt o-själv-medveten, slumrande Ande.Naturens processer är Andliga processer- de består i en strävan efter Andligt uppvaknande- eftersom de är den objektiva Anden som strävar att förverkliga sig själv. Kosmos har ännu inte börjat att reflektera över sig självt.

I och med medvetandets uppkomst blir Anden självmedveten vilket bland annat innebär att genomtänkt moral införs till världen, moral som inte finns någon annanstans i naturen. Moralen innebär en medvetenhet som går utöver vad som finns i den slumrande naturen. Anden börjar vakna upp. Anden strävar efter att lära känna sig själv via symboler och begrepp och