Hittade detta på en blogg.....är detta sanningen?
There is absolutely NO reason why anyone should suggest that you should commit yourself to any spiritual program or practice. - What is true is as immediately available as your next breath.
The mind does not need to be trained, no matter what anyone says about that.The essential nature of what the Buddha discovered was his own formlessness.That is the essential nature of realization. - Knowing free of any substantial 'knower' - no self-center is actually present in pure knowing. - That is what the Buddha discovered (as I understand it).- All the rest (content of mind) is concepts and 'time' based beliefs - all postponements for the mind. . . a mental 'indulgence' in stuff that is not actually of this immediate presence - except as content of mind.
All there is, is being – seeing – knowing.
These three aspects, being, seeing, knowing, are not different things – they are one and the same.There is no story line being pushed onto you here. - No deliverance impending. - No learning ‘how’ to be enlightened – or learning 'how' to live an enlightened life with enlightened relationships.
- All such things are contrived nonsense, promoted by the ignorant passing themselves off as a teacher or a guru. Realization is always right here, right now. - There is NO other time than THIS. . .Adding concepts to THIS can never bring freedom in some future time, no matter how sacred or how profound they may appear to be (for the mind).
- Methods are only momentary appearances - a wishing to change something and when those methods are indulged in, they imprison a fictional character (me) like a donkey on a treadmill.The 'carrot' - the enticement - that seductive concept of 'future deliverance' - that is held just beyond reach for the 'seeker' and it never 'becomes' nourishment - because it is only a story, a mirage.
- Some get angry when they see this but that is just more indulgence of the 'seeker'.To say just a little more, is enough:You may imagine or have been told that 'someone else' is Awake - more awake than you - and that you want to be wide awake like them. - Alarm bells ring!!! - Such ideas are flooded with the idea of separation - duality.
All that stuff is only imaginary and it is that which seemingly covers the FACT that you are PRESENTLY nothing but this wakefulness, which is Always naked and Ever Present. . .In that clear 'space-like awareness' there is no doubt, no time - and even the empty space itself is being cognized clearly and precisely - without any error whatsoever.- It takes 'time' to find any fault in that and that 'finding fault' is only habitual mind.
An imaginary life is full of all kinds of 'things', states of mind with their fears and desires and they are the vehicles of suffering - for the believed in 'entity'.All such things lead to nowhere at all - they never move away from THIS moment.Who is life happening to? . . .Life goes on - There is NO personal enlightenment.Everything is just as it is.
These teacher of erroneous concepts, like deliverance and 'progress by payment' will be exposed as the frauds they are - they usually are exposed to be 'up to all sorts of nonsense'. - One could mention a few names but they are well known already.
The mess that they 'leave behind' for their devotees is depleting and exposes the devotees errors in belief - usually too much to bare.All stories "Once 'UPON' a time".Right NOW is clear of all times, past and future.Dropping any idea about the 'present' leaves you present and aware - naked awareness.One without a second means exactly that.'Enlightenment' is just a label.................... it is divisive and when really looked at directly, it is truly meaningless..... yet it is a sticky trap for the mind......so seductive and such an elusive butterfly.
- It is always 'someone else' and SO it is nothing but 'something' in your mind - see that fact and drop the concepts - wakefulness is present right now. - That naked presence is what we can call 'enlightenment'. But the label is not needed.
All there is is THIS immediacy - in which everything appears.In THIS immediacy it is easily noticed that the story of 'self' is just an appearance in mind - a defining of 'someone' and its details, past experiences and anticipations about some 'future' that has not arrived.
Being the pure functioning - the immediate vibration of 'life' is as close as we come to IT, with the mind. - In naming that immediate life as 'I' is not needed and it can be seen that the whole story of 'someone' hangs on that 'coat hanger'.Naked awareness is naked, unadorned and simple.As the story goes, what most ‘spiritual people’ don’t realize (and they can’t truly realize anything because ‘they’ are just ‘content of mind’) is that ‘their story’ is the thing that keeps them bound.
- When they meet another who they are attracted to, they each tell each other their story.What is clear here, is that each time the story is told, it only affirms that habitual bondage and unless it is seen clearly, that affirmation brings a sense of separation and is nothing but a fabricated story of 'someone' that is separate and yet ALL the direct and immediate evidence cuts through it like a hot knife through butter.
For the one seemingly caught in the internal drama, if there has been a lot history of telling stories about suffering and trauma, these 'story tellers' can't stop from tell all the details, glorifying it, as if it is an attractor. - It appears that the belief is that this ‘other’ will find it all so alluring and irresistible. - Poor deluded souls (appearances in mind).
In coming into contact with a ‘direct teacher’ the ‘game’ nor the 'story' is not given any value and it is instantly challenged repeatedly, bringing the 'mind' back to the immediate evidence of presence awareness. - The habit of staying with the story and updating it or attempting to morph it into something acceptable is just a waste of energy and totally unnecessary.
- Many gurus and therapists encourage going into the story, as if somewhere there in the story, there is an answer to the riddle and the suffering. Natural Being is not a product of any 'mind'.Science has it wrong when they suggest that the brain gives birth to consciousness.The brain is just an instrument.
- Can you truly find substantial evidence that consciousness is in the head? - Just because the eyes and ears etc, are localized in the head does not prove anything. - It is all stories.Investigate.The story is just not necessary at all.
- 'Time' is a fragmented and disjointed notion which comes and goes in the relativity of 'states of mind'. - The eternal nature of awareness is timeless and ever present.The direct and immediate perception of ‘what is’ is all that is needed and THAT is the ever present 'underlying happening', whether 'you' know it or not.
As a child I saw dragons and all kinds of creatures in the hot coals of the family fireplace. - The fact is it was just hot coals - what the mind interprets the images into is due to the 'pattern recognizing' nature of the brain. - Ironically that is a story too.
‘What IS’ does not need to accommodate ‘your story’ and adjust itself to ‘you’.What ‘you’ are in essence is not manifested as any form whatsoever.All of the manifestation, ALL of it, appears in that ‘space of knowing’, in that clear and empty ‘space-like awareness’.There is nothing ‘outside’ of THAT.
Trace everything back to the origin of cognizance, this instant is it.Don’t look in memory and don’t look anywhere ‘out there’.Trace it back – where are you seeing from?See that there is no point that has any substance or independence from the act of cognising – knowing.
See that fact clearly and stay with it – stay there ‘long enough’ and the ‘job is done’.How long is ‘long enough’?It ‘dawns on you’ that there is, in fact, NO time – and that that knowing has never ceased.
This ‘space-like awareness’ is clear and empty of all concepts, including the concept of ‘time’ and duration – even ‘space, distance and volume’ are conceptual notions that ‘appear’ in this clear and empty knowing.Such revelations are totally radical for those who have not seen the truth of it.
Ironically, all this is a story – and the bare facts speak for themselves – always!There is no language that reality uses to convey itself – and all words and all concepts are just ‘appearances’ in the mind – and even the notion of there being a ‘mind’ is also an appearance in this ‘space of knowing’.
The story is completely unnecessary and yet that is what everyone clings to.The definition used by your own ‘mind’ to describe yourself is simply made of concepts.All concepts are ephemeral appearances. – Some are seemingly useful and others are seemingly binding and ‘causing’ a lot of suffering.
In one instant, THIS INSTANT, you can drop the concepts and THAT which is completely free of all that ‘stuff’ is revealed – Awareness is non dual – timelessly present and it is untouched, undamaged by any ‘condition’ – that is FACT.
All negotiations about that FACT are simply the mind trying to preserve some ‘ground’ in belief.A belief is nothing but an un-investigated notion. – It all dissolves once the basic equation is recognized - the fact that the cognizing is not the cognized.There is no knower that is separate or apart from the cognizing and that the cognizing, the knowing is formless - devoid of all qualities - all qualities are appearing in THAT
roshi--@hotmail.com
tisdag 29 januari 2008
torsdag 24 januari 2008
Västerländska vägledare, mystiker, guider
Jag går inte i god för att de är fullt upplysta eller fullt uppvaknade, utan på vad de säger och vad de utstrålar; lugn, vänlighet, inspiration och värme. Och de pekar ur mitt sätt att se åt rätt håll...
På dig....
Vishrant
http://www.youtube.com/watch?v=3lPdf7VFH0w
Gangaji
http://www.youtube.com/watch?v=Cdshiy7CrwA
Adyashanti
http://www.youtube.com/watch?v=ELTiD7L_nU8
Eckhart Tolle
http://www.youtube.com/watch?v=UPg9DnMP2D4&feature=related
Burt Harding
http://www.youtube.com/watch?v=f2gxt5QJcTM
Dolano
http://www.youtube.com/watch?v=M1pIxngyBF4
John Sherman
http://www.youtube.com/watch?v=YMKAvS9bkKw
På dig....
Vishrant
http://www.youtube.com/watch?v=3lPdf7VFH0w
Gangaji
http://www.youtube.com/watch?v=Cdshiy7CrwA
Adyashanti
http://www.youtube.com/watch?v=ELTiD7L_nU8
Eckhart Tolle
http://www.youtube.com/watch?v=UPg9DnMP2D4&feature=related
Burt Harding
http://www.youtube.com/watch?v=f2gxt5QJcTM
Dolano
http://www.youtube.com/watch?v=M1pIxngyBF4
John Sherman
http://www.youtube.com/watch?v=YMKAvS9bkKw
Meditation
Några ord om meditation av Osho. Att meditation är en "lång resa" kan diskuteras, som han börjar med, resten är skön läsning för den intresserad i ämnet:
One thing has to be remembered about meditation; it is a long journey and there is no shortcut. Anyone who says there is a shortcut is befooling you. It is a long journey because the change is very deep and is achieved after many lives - many lives of routine habits, thinking, desiring. And the mind structure; that you have to drop through meditation.
In fact it is almost impossible - but it happens.A man becoming a meditator is the greatest responsibility in the world. It is not easy. It cannot be instant. So from the beginning never start expecting too much and then you will never be frustrated. You will always be happy because things will grow very slowly.Meditation is not a seasonal flower which within six weeks is there. It is a very very big tree. It needs time to spread its roots.
. What is meditation? "Meditation is a single lesson of awareness, of no-thought, of spontaneity, of being total in your action, alert, aware. It is not a technique, it is a knack. Either you get it or you don't."
Ultimately, meditation is an experience which is not easily described, like the taste of cheese or falling in love -- you have to try it to find out. but ultimately each individual has to create his path by walking it.
God can find you only in one way, only in one way can he find you, and that is your inner flowering: as he wanted you to be. Unless you find your spontaneity, unless you find your element, you cannot be happy. And if you cannot be happy, you cannot be meditative.
Why did this idea arise in people's minds? that meditation brings happiness. In fact, wherever they found a happy person they always found a meditative mind -- both things got associated. Whenever they found the beautiful, meditative milieu surrounding a man, they always found he was tremendously happy -- vibrant with bliss, radiant. They became associated. They thought: Happiness comes when you are meditative.
It was just the other way round: meditation comes when you are happy. But to be happy is difficult and to learn meditation is easy. To be happy means a drastic change in your way of life, an abrupt change -- because there is no time to lose. A sudden change -- a sudden clash of thunder -- a discontinuity.
MEDITATION is not concentration. In concentration there is a self concentrating and there is an object being concentrated upon. There is duality. In meditation there is nobody inside and nothing outside. It is not concentration . There is no division between the in and the out. The in goes on flowing into the out, the out goes on flowing into the in. The demarcation, the boundary, the border, no longer exists. The in is out, the out is in; it is a no-dual consciousness.
Meditation does not tire, meditation does not exahaust you. Meditation can become a twenty-four hour thing - day in, day out, year in, year out. It can become eternity. It is relaxation itself.
Meditation is a state of no will, a state of inaction. It is relaxation. One has simply dropped into one's own being, and that being is the same as the being of All.
It is what Zen masters have been saying: Sitting silently doing nothing, the spring comes and the grass grows by itself. Remember, 'by itself - nothing is being done. You are not pulling the grass upwards; the spring comes and the grass grows by itself. That state - when you allow life to go on its own way. When you don't want to give any control to it, when you are not manipulating, when you are not enforcing any discipline on it - that state of pure undisciplined spontaneity, is what meditation is.
Meditation is in the present, pure present. Meditation is immediacy. You cannot meditate, you can be in meditation. You cannot be in concentration, but you can concentrate. Concentration is human, meditation is divine.
OSHO
One thing has to be remembered about meditation; it is a long journey and there is no shortcut. Anyone who says there is a shortcut is befooling you. It is a long journey because the change is very deep and is achieved after many lives - many lives of routine habits, thinking, desiring. And the mind structure; that you have to drop through meditation.
In fact it is almost impossible - but it happens.A man becoming a meditator is the greatest responsibility in the world. It is not easy. It cannot be instant. So from the beginning never start expecting too much and then you will never be frustrated. You will always be happy because things will grow very slowly.Meditation is not a seasonal flower which within six weeks is there. It is a very very big tree. It needs time to spread its roots.
. What is meditation? "Meditation is a single lesson of awareness, of no-thought, of spontaneity, of being total in your action, alert, aware. It is not a technique, it is a knack. Either you get it or you don't."
Ultimately, meditation is an experience which is not easily described, like the taste of cheese or falling in love -- you have to try it to find out. but ultimately each individual has to create his path by walking it.
God can find you only in one way, only in one way can he find you, and that is your inner flowering: as he wanted you to be. Unless you find your spontaneity, unless you find your element, you cannot be happy. And if you cannot be happy, you cannot be meditative.
Why did this idea arise in people's minds? that meditation brings happiness. In fact, wherever they found a happy person they always found a meditative mind -- both things got associated. Whenever they found the beautiful, meditative milieu surrounding a man, they always found he was tremendously happy -- vibrant with bliss, radiant. They became associated. They thought: Happiness comes when you are meditative.
It was just the other way round: meditation comes when you are happy. But to be happy is difficult and to learn meditation is easy. To be happy means a drastic change in your way of life, an abrupt change -- because there is no time to lose. A sudden change -- a sudden clash of thunder -- a discontinuity.
MEDITATION is not concentration. In concentration there is a self concentrating and there is an object being concentrated upon. There is duality. In meditation there is nobody inside and nothing outside. It is not concentration . There is no division between the in and the out. The in goes on flowing into the out, the out goes on flowing into the in. The demarcation, the boundary, the border, no longer exists. The in is out, the out is in; it is a no-dual consciousness.
Meditation does not tire, meditation does not exahaust you. Meditation can become a twenty-four hour thing - day in, day out, year in, year out. It can become eternity. It is relaxation itself.
Meditation is a state of no will, a state of inaction. It is relaxation. One has simply dropped into one's own being, and that being is the same as the being of All.
It is what Zen masters have been saying: Sitting silently doing nothing, the spring comes and the grass grows by itself. Remember, 'by itself - nothing is being done. You are not pulling the grass upwards; the spring comes and the grass grows by itself. That state - when you allow life to go on its own way. When you don't want to give any control to it, when you are not manipulating, when you are not enforcing any discipline on it - that state of pure undisciplined spontaneity, is what meditation is.
Meditation is in the present, pure present. Meditation is immediacy. You cannot meditate, you can be in meditation. You cannot be in concentration, but you can concentrate. Concentration is human, meditation is divine.
OSHO
måndag 21 januari 2008
Epiktetos
Stoismen var en filosofisk riktning som grundades av Zenon från Kition på 300-talet f. kr. I grunden för den stoiska uppfattningen finns en övertygelse om ett gudomligt förnuft i tillvaron, en högre ordning. Tanken är att allt som sker är ändamålsenligt och gott i sig. Om individen uppfattar någonting i tillvaron som ont beror detta alltså bara på hans eget begränsade synsätt.
Epiktetos var slav till en Romare Epafroditos. Enligt traditionen irriterade sig Epafroditos på Epiktetos oerhörda lugn, så till den grad att han en dag fullständigt tappade besinningen. Han spände fast Epiktetos ben i ett tortyrredskap bara för at se honom skrika och gråta. "Om min herre vrider mer kommer benen att gå av", sa Epiktetos stilla. Ögonblicket senare gick benet av. "Vad var det jag sa?", var Epiktetos enda kommentar. Han fick därefter gå haltande genom livet, men det störde honom inte särskilt mycket.
Här leverarer jag några smällkarameller av en Stoisk filosof, Epiktetos:
Ingen måltavla i världen sätts upp för att man ska missa den. Alltså finns det ingenting i världen som är ont i sig själv, till sin natur. ( tanken är att ingenting i universum kommer till med syftet att misslyckas, ingenting naturligt är därför ont. Det som förefaller ont är bara frånsidan av någonting gott.)
En obildad persons hållning och kännetecken är att inte vänta någonting av sig själv - varken nytta eller skada - utan allt av omgivningen. en filosofs modell är att vänta all nytta och all skada enbart av sig själv.
Tecken på att någon gör framsteg: han talar int nedsättande om någon, han berömmer ingen, han klandrar ingen, han skjuter inte skulden på någon; inte heller talar om sig själv som om han var någonting märkvärdigt eller visste någonting. Om han stöter på hinder eller tvingas till någonting han inte vill, anklagar han bara sig själv. Får han beröm, ler han inom sig åt den som berömmer honom.
Får han kritik, försvarar han sig inte. Han är som en kroppskadad person som är på bättringsvägen och aktar sig för att röra det som håller på att läka innan han har blivit återställd. Han har rensat ut allt begär ur sitt sinne, och sin motvilja riktar han uteslutande mot det som strider mot naturen, i det fall det ligger inom vårt maktområde.
I allt behärskar han sina böjelser. Blir han ansedd dåraktig eller okunnig, bryr han sig inte om det. Kort sagt, han håller alltid ett vaksamt öga på sig själv så som man bevakar en lömsk fiende.
När du ska företa dig någonting, gör då klart för dig vad du ger dig in på.
När någonting händer dig, rannsaka då ditt inre och fråga dig vad du har att ta till mot det som sker.
Säg aldrig, om någonting, vad det än är: "Jag har förlorat det!" utan: "Jag har lämnat tillbaka d et!".
Glöm aldrig att du är en av personerna i ett skådespel och spelar den roll som dess författare har gett dig.
Det är inte det som händer som vållar människorna oro utan de åsikter de har om detta. Döden till exempel, är inte någonting fruktansvärt. Om den var et, skulle den ha förefallit så även för Sokrates. Det fruktansvärda ligger i åsikten att döden är fruktansvärd. Därför ska vi inte, när vi stöter på hinder eller slås av förskräckelse eller sorg, anklaga någon annan för detta än oss själva, det vill säga våra åsikter. Det är ett tecken på bristande insikt att anklaga andra för det som drabbar en. Den som har börjat vandringen på den filosofiska bildningens väg anklagar bara sig själv, och den utlärde anklagar varken sig själv eller någon annan.
Epiktetos
Epiktetos var slav till en Romare Epafroditos. Enligt traditionen irriterade sig Epafroditos på Epiktetos oerhörda lugn, så till den grad att han en dag fullständigt tappade besinningen. Han spände fast Epiktetos ben i ett tortyrredskap bara för at se honom skrika och gråta. "Om min herre vrider mer kommer benen att gå av", sa Epiktetos stilla. Ögonblicket senare gick benet av. "Vad var det jag sa?", var Epiktetos enda kommentar. Han fick därefter gå haltande genom livet, men det störde honom inte särskilt mycket.
Här leverarer jag några smällkarameller av en Stoisk filosof, Epiktetos:
Ingen måltavla i världen sätts upp för att man ska missa den. Alltså finns det ingenting i världen som är ont i sig själv, till sin natur. ( tanken är att ingenting i universum kommer till med syftet att misslyckas, ingenting naturligt är därför ont. Det som förefaller ont är bara frånsidan av någonting gott.)
En obildad persons hållning och kännetecken är att inte vänta någonting av sig själv - varken nytta eller skada - utan allt av omgivningen. en filosofs modell är att vänta all nytta och all skada enbart av sig själv.
Tecken på att någon gör framsteg: han talar int nedsättande om någon, han berömmer ingen, han klandrar ingen, han skjuter inte skulden på någon; inte heller talar om sig själv som om han var någonting märkvärdigt eller visste någonting. Om han stöter på hinder eller tvingas till någonting han inte vill, anklagar han bara sig själv. Får han beröm, ler han inom sig åt den som berömmer honom.
Får han kritik, försvarar han sig inte. Han är som en kroppskadad person som är på bättringsvägen och aktar sig för att röra det som håller på att läka innan han har blivit återställd. Han har rensat ut allt begär ur sitt sinne, och sin motvilja riktar han uteslutande mot det som strider mot naturen, i det fall det ligger inom vårt maktområde.
I allt behärskar han sina böjelser. Blir han ansedd dåraktig eller okunnig, bryr han sig inte om det. Kort sagt, han håller alltid ett vaksamt öga på sig själv så som man bevakar en lömsk fiende.
När du ska företa dig någonting, gör då klart för dig vad du ger dig in på.
När någonting händer dig, rannsaka då ditt inre och fråga dig vad du har att ta till mot det som sker.
Säg aldrig, om någonting, vad det än är: "Jag har förlorat det!" utan: "Jag har lämnat tillbaka d et!".
Glöm aldrig att du är en av personerna i ett skådespel och spelar den roll som dess författare har gett dig.
Det är inte det som händer som vållar människorna oro utan de åsikter de har om detta. Döden till exempel, är inte någonting fruktansvärt. Om den var et, skulle den ha förefallit så även för Sokrates. Det fruktansvärda ligger i åsikten att döden är fruktansvärd. Därför ska vi inte, när vi stöter på hinder eller slås av förskräckelse eller sorg, anklaga någon annan för detta än oss själva, det vill säga våra åsikter. Det är ett tecken på bristande insikt att anklaga andra för det som drabbar en. Den som har börjat vandringen på den filosofiska bildningens väg anklagar bara sig själv, och den utlärde anklagar varken sig själv eller någon annan.
Epiktetos
söndag 20 januari 2008
Poesi och andra tankar
Tvivel kan också vara en väg till klarhet
Förresten – bekymmer tillhör också livet
Sorglöst, anspråkslöst, vilka ord.
I det enkla uppstår inga ord.
När vi vandrar ser vi mycket mer än när vi springer
I stillheten får vi överblicken. Då samlar vi kraft
Och ökar den inre tillväxten.
Det bästa är det godas fiende
Mitt liv är en vandring.
Tystnad
Tystnaden är fullkomlig ikväll,
Är som dun över gyllene sand.
Jag vill lyssna mig in i tytsnadens ljud,
In i ett okänt land.
Jag vill lyssna mig ut på ängar av snö
Där vinden gömt sina spår.
Jag vill lyssna mig in i min ensamhet
Undan förnedringens år
Carl Emil Englund
Delarna kan inte förklara helheten
Helheten måste ses för sig
Sjunker man in i delarna
Sjunker man in i ett träsk
Av delar som delar på sig.
Slutligen hamnar man i en förvirringens
mardröm
man mår sämre
för att bli bättre
krävs en helomvändning
Jag vandrar i min egen dröm
Jag vandrar i mina egna minnen
Det finns bara ett sätt att se på och
Förstå världen och sig sälv på:
Det är i sammanhang
delarna är meningslösa i sig
Roshi
Förresten – bekymmer tillhör också livet
Sorglöst, anspråkslöst, vilka ord.
I det enkla uppstår inga ord.
När vi vandrar ser vi mycket mer än när vi springer
I stillheten får vi överblicken. Då samlar vi kraft
Och ökar den inre tillväxten.
Det bästa är det godas fiende
Mitt liv är en vandring.
Tystnad
Tystnaden är fullkomlig ikväll,
Är som dun över gyllene sand.
Jag vill lyssna mig in i tytsnadens ljud,
In i ett okänt land.
Jag vill lyssna mig ut på ängar av snö
Där vinden gömt sina spår.
Jag vill lyssna mig in i min ensamhet
Undan förnedringens år
Carl Emil Englund
Delarna kan inte förklara helheten
Helheten måste ses för sig
Sjunker man in i delarna
Sjunker man in i ett träsk
Av delar som delar på sig.
Slutligen hamnar man i en förvirringens
mardröm
man mår sämre
för att bli bättre
krävs en helomvändning
Jag vandrar i min egen dröm
Jag vandrar i mina egna minnen
Det finns bara ett sätt att se på och
Förstå världen och sig sälv på:
Det är i sammanhang
delarna är meningslösa i sig
Roshi
onsdag 16 januari 2008
Anden och naturen
Frågaren: Man kan få starka andliga upplevelser i Naturen. Det är väldigt vanligt. Är inte det Riktig andlighet det?
Ken Wilber svarar: Visst kan man det, men källan till dessa andliga upplevelser är inte naturen. Man kan stirra timmavis på solnedgången och plötsligt uppslukas av Världssjälen, och känna hur man blir ett med hela naturen. Det är utomordentligt på alla sätt och vis. MEN det är inte naturen som är upphov till sådana andliga upplevelser. Maskar och råttor och rävar och vesslor stirrar inte i timtal på solnedgången, hänförs av dess skönhet och förlorar sig i en befriande upplevelse - trots att deras sinnen i många fall är långt bättre än våra, trots att de ser naturen långt tydligare än vi gör! Nej, naturen är inte KÄLLAN till denna skönhet; naturen är dess mål. KÄLLAN är den transcendentala Anden och naturen är dess lysande uttryck.
Ken Wilber svarar: Visst kan man det, men källan till dessa andliga upplevelser är inte naturen. Man kan stirra timmavis på solnedgången och plötsligt uppslukas av Världssjälen, och känna hur man blir ett med hela naturen. Det är utomordentligt på alla sätt och vis. MEN det är inte naturen som är upphov till sådana andliga upplevelser. Maskar och råttor och rävar och vesslor stirrar inte i timtal på solnedgången, hänförs av dess skönhet och förlorar sig i en befriande upplevelse - trots att deras sinnen i många fall är långt bättre än våra, trots att de ser naturen långt tydligare än vi gör! Nej, naturen är inte KÄLLAN till denna skönhet; naturen är dess mål. KÄLLAN är den transcendentala Anden och naturen är dess lysande uttryck.
tisdag 15 januari 2008
Citat "okänd"
Citat okänd men ack så betydelsefullt:
You are a reflection of all your thoughts and actions. Be aware and give your energy to only that which you want to be in your life.
You are a reflection of all your thoughts and actions. Be aware and give your energy to only that which you want to be in your life.
Dolano
Dolano berättar om då "det" hände henne:
Excerpts from Satsang:
In that time, I did not know if Gangaji is awake. I did not know if she is enlightened. And I tell you it was the first time in my life that I did not care..
It was a relaxation beyond anything, and I could recognize that this will never, never go. It was simply in that moment everything was over, about spiritual, about search, about needing to know - absolutely fulfilled, absolutely ended - like a drop fall into the ocean, like this.
There was no way to move out. I could not even understand how I could imagine I'd ever been out.
Dolano
Excerpts from Satsang:
In that time, I did not know if Gangaji is awake. I did not know if she is enlightened. And I tell you it was the first time in my life that I did not care..
It was a relaxation beyond anything, and I could recognize that this will never, never go. It was simply in that moment everything was over, about spiritual, about search, about needing to know - absolutely fulfilled, absolutely ended - like a drop fall into the ocean, like this.
There was no way to move out. I could not even understand how I could imagine I'd ever been out.
Dolano
måndag 14 januari 2008
Adyashanti
If you want to know something, go elsewere
If you want to un-know everything, then sit and listen
Adyashanti
En ny upptäckt för mig, klippen på youTube är härliga. Ett måste för de som är intresserade av så kallad Andlighet, uppvaknande eller upplysning. Lite mer av honom, på Engelska:
Realizing Your True Nature
Awakening to the truth is a deep realization of what you are as an experience. What is it that is feeling? What is it that is thinking or sensing? This is not about coming up with the right name for it, so don’t name it for a moment. It’s about just noticing, just experiencing. Feel it. Sense it. Welcome it. Spiritual awakening is realizing what occupies the space called “me.” When you listen innocently, you’ll see that there really is something more here than a me.
Your me is always experiencing this moment in relation to some other moment. Is this moment as good as it was two weeks ago? Will it be the same today as it was yesterday? The me worries about what it knows and whether or not it is good enough to get enlightened. Your me might call itself Hindu, Christian, Buddhist, Advaitan, atheist, agnostic, believer, or nonbeliever, but no matter what your me is identified with, when you become very open and relaxed, you can suddenly be aware that something else is occupying your body-mind. Something else is looking out from your eyes, listening from your ears, and feeling your feelings.
That something has no qualities. Realizing your true nature is realizing what is present without qualities. We can call it the emptiness of consciousness, the Self, or the No-Self. To directly experience this emptiness—the aliveness of it—is spiritual awakening. It is to realize yourself as beautiful nothingness, or more accurately, no-thing-ness. If we say it’s just “nothing,” we miss the point.
Adyashanti
If you want to un-know everything, then sit and listen
Adyashanti
En ny upptäckt för mig, klippen på youTube är härliga. Ett måste för de som är intresserade av så kallad Andlighet, uppvaknande eller upplysning. Lite mer av honom, på Engelska:
Realizing Your True Nature
Awakening to the truth is a deep realization of what you are as an experience. What is it that is feeling? What is it that is thinking or sensing? This is not about coming up with the right name for it, so don’t name it for a moment. It’s about just noticing, just experiencing. Feel it. Sense it. Welcome it. Spiritual awakening is realizing what occupies the space called “me.” When you listen innocently, you’ll see that there really is something more here than a me.
Your me is always experiencing this moment in relation to some other moment. Is this moment as good as it was two weeks ago? Will it be the same today as it was yesterday? The me worries about what it knows and whether or not it is good enough to get enlightened. Your me might call itself Hindu, Christian, Buddhist, Advaitan, atheist, agnostic, believer, or nonbeliever, but no matter what your me is identified with, when you become very open and relaxed, you can suddenly be aware that something else is occupying your body-mind. Something else is looking out from your eyes, listening from your ears, and feeling your feelings.
That something has no qualities. Realizing your true nature is realizing what is present without qualities. We can call it the emptiness of consciousness, the Self, or the No-Self. To directly experience this emptiness—the aliveness of it—is spiritual awakening. It is to realize yourself as beautiful nothingness, or more accurately, no-thing-ness. If we say it’s just “nothing,” we miss the point.
Adyashanti
torsdag 10 januari 2008
När man blir överkörd av verkligheten
En man går till en upplyst och vis man och frågar förstås efter livets mening. Den vis ger en kort sammanfattning av den vediska uppfattningen som är att hela världen inte är annat än den strålande Brahman eller Gudomen, och att vår egen bevittnande medvetenhet är ett med Brahman. Det egna Jaget är den slutliga identiteten med Gud. Eftersom Brahman skapar allt, och eftersom det egna jaget är identiskt med Brahman är det alltså det högsta Jaget som skapar allt. Så här långt ser allt ut att höra hemma i närmaste New Age-bok.
Den frågande går därifrån med övertygelsen att han förstått livets innersta mening, som är att hans högsta Jag är identiskt med Gud och skapar all verklighet. På vägen hem bestämmer han sig för att pröva denna fantastiska tanke. PÅ vägen framför honom ser han en man komma ridande på en elefant. Alltså ställer han sig mitt på vägen, fullt övertygad om att elfanten inte kan skada honom om han är gud. Mannen som rider elefanten skriker ”Gå ur vägen!” men mannen rör sig inte – och blir fullständigt överkörd av elefanten.
Han linkar tillbaka till den vise och förklarar att eftersom Brahman och Gud är alltting och eftersom hans Jag är ett med Gud borde inte elefanten inte ha skadat honom. ”Jodå, förvisso är allting Gud”, svarade den vise, ”så varför lyssnade du inte när Gud ropade åt dig att gå ur vägen?”
Det är helt riktigt att Anden skapar all verklighet, och i den mån man identifierar sig med Anden kommer man att upptäcka att man ingår i denna kreativa verksamhet. Men den verksamheten manifesteras överallt inte bara i eller ur ens egen speciella medvetenhet. Men om man tolkar sin andliga medvetenhet som enbart det Högre Jaget, då kommer man att bortse från Guds närvaro i allting- man bortser från elefanten, tror att den inte är reell, eller inte viktig – man bortser från det sociala eller kulturella eller beteendemässiga som också har betydelse.
Men om man bortser från allt det kommer man förr eller senare att bli överkörd av något slags elefant. Man blir sjuk, förlorar arbetet, eller misslyckas i sina relationer – något slags elefant kommer farande – och man får enorma skuldkänslor, för om man verkligen haft kontakt med sitt sanna Jag skulle man inte skadas av elefanten. Men egentligen betyder det ju bara att man inte lyssnade till Guds röst i alla lägen.
Den frågande går därifrån med övertygelsen att han förstått livets innersta mening, som är att hans högsta Jag är identiskt med Gud och skapar all verklighet. På vägen hem bestämmer han sig för att pröva denna fantastiska tanke. PÅ vägen framför honom ser han en man komma ridande på en elefant. Alltså ställer han sig mitt på vägen, fullt övertygad om att elfanten inte kan skada honom om han är gud. Mannen som rider elefanten skriker ”Gå ur vägen!” men mannen rör sig inte – och blir fullständigt överkörd av elefanten.
Han linkar tillbaka till den vise och förklarar att eftersom Brahman och Gud är alltting och eftersom hans Jag är ett med Gud borde inte elefanten inte ha skadat honom. ”Jodå, förvisso är allting Gud”, svarade den vise, ”så varför lyssnade du inte när Gud ropade åt dig att gå ur vägen?”
Det är helt riktigt att Anden skapar all verklighet, och i den mån man identifierar sig med Anden kommer man att upptäcka att man ingår i denna kreativa verksamhet. Men den verksamheten manifesteras överallt inte bara i eller ur ens egen speciella medvetenhet. Men om man tolkar sin andliga medvetenhet som enbart det Högre Jaget, då kommer man att bortse från Guds närvaro i allting- man bortser från elefanten, tror att den inte är reell, eller inte viktig – man bortser från det sociala eller kulturella eller beteendemässiga som också har betydelse.
Men om man bortser från allt det kommer man förr eller senare att bli överkörd av något slags elefant. Man blir sjuk, förlorar arbetet, eller misslyckas i sina relationer – något slags elefant kommer farande – och man får enorma skuldkänslor, för om man verkligen haft kontakt med sitt sanna Jag skulle man inte skadas av elefanten. Men egentligen betyder det ju bara att man inte lyssnade till Guds röst i alla lägen.
Evolution och upplysningen
" Ingen epok har privilegiet att vara den slutgiltiga. Alla är vi födda för morgondagen. Processen fortsätter, och det andliga finns i själva processen, inte i någon särskild epok eller tid eller plats".
Ken Wilber
Problem med evolutionen och upplysningen:
1.Om evolutionen framträder, hur kan upplysningen ha någon mening? Upplysningen är tänkt att vara Ett med allting, men om allting evolverar, och jag blir upplyst idag, men är inte då min upplysning ofullständig då morgondagen kommer?
2.Ett typiskt svar på frågan är att vara upplyst är att vara ett med det tidlösa och eviga och ofödda och att upplysningen inte är påverkad av tid och världen av form, evolution. Det skapar en massiv dualitet i Anden – det tidlösa och eviga kontra temporära och evolutionen –och det som jag egentligen vill säga är att upplysningen är bara ena halvan av Anden. Om upplysningen är tidlöshet, evig och ofödd skapar den en dualistisk Ande därför att den förnekar den manifesta, utvecklande form, fenomenvärlden som pågår framför våra ögon.
3.Den manifesta världen av former evolverar och utvecklas till att bli mer och mer komplext – den blir mer fullkomligare och mer fullkomligare över tid…….och därför vad än för upplysning jag erhåller i dag så kommer den inte att vara lika fullkomlig som upplysningen jag kan komma att erhålla om tio år, ett århundrade, millennium från nu.
Svaret på dessa frågor är att upplysningen är föreningen av tomhet och form, eller föreningen mellan frihet och fullkomlighet. Tomhet är frihet och form är fullkomlighet. Att förstå oändlig tomhet är att bli fri från alla ändliga saker, fri från all smärta, allt lidande, alla gränser, alla kvaliteter, rädsla och hopp. Transcendental frihet från det kända, nirvikalpa samadhi, Dharmakaya av det ofödda. Att bli ett med tomheten är att uppnå den totala friheten, att bli ett med världen av form är den totala fullheten.
Ken Wilber
Ken Wilber
Problem med evolutionen och upplysningen:
1.Om evolutionen framträder, hur kan upplysningen ha någon mening? Upplysningen är tänkt att vara Ett med allting, men om allting evolverar, och jag blir upplyst idag, men är inte då min upplysning ofullständig då morgondagen kommer?
2.Ett typiskt svar på frågan är att vara upplyst är att vara ett med det tidlösa och eviga och ofödda och att upplysningen inte är påverkad av tid och världen av form, evolution. Det skapar en massiv dualitet i Anden – det tidlösa och eviga kontra temporära och evolutionen –och det som jag egentligen vill säga är att upplysningen är bara ena halvan av Anden. Om upplysningen är tidlöshet, evig och ofödd skapar den en dualistisk Ande därför att den förnekar den manifesta, utvecklande form, fenomenvärlden som pågår framför våra ögon.
3.Den manifesta världen av former evolverar och utvecklas till att bli mer och mer komplext – den blir mer fullkomligare och mer fullkomligare över tid…….och därför vad än för upplysning jag erhåller i dag så kommer den inte att vara lika fullkomlig som upplysningen jag kan komma att erhålla om tio år, ett århundrade, millennium från nu.
Svaret på dessa frågor är att upplysningen är föreningen av tomhet och form, eller föreningen mellan frihet och fullkomlighet. Tomhet är frihet och form är fullkomlighet. Att förstå oändlig tomhet är att bli fri från alla ändliga saker, fri från all smärta, allt lidande, alla gränser, alla kvaliteter, rädsla och hopp. Transcendental frihet från det kända, nirvikalpa samadhi, Dharmakaya av det ofödda. Att bli ett med tomheten är att uppnå den totala friheten, att bli ett med världen av form är den totala fullheten.
Ken Wilber
onsdag 9 januari 2008
Viktiga Nycklar
De här styckena av Ken Wilber är några "nycklar" för mig. De öppnar en dörr till förståelse av den samtid som jag lever i , mitt liv blev helare av att läsa dessa stycken, hoppas att det finns andra som upplever samma sak:
1. I evolutionen utelämnades vanligen andligheten ur ekvationen vilket var en del av modernitetens katastrof. Evolutionen är ett av de bakgrundsbegrepp som svävar över varje enskild modern rörelse; den är modernitetens Gud. Detta är i själva verket en oerhörd andlig insikt, ty oavsett om den medvetet definierar sig som andlig eller ej, kopplas människan därigenom in i kosmos på ett sammanhängande sätt. Dessutom pekar den ut det oundvikliga men skrämmande faktum att människan är medskapare till sin egen evolution, sin egen historia, sitt eget världsrum, eftersom;
2. Postmodernitet: Inget är på förhand givet; världen är inte bara upplevelse utan också en tolkning. Att inget är på förhand givet är den stora postmoderna upptäckten, och därmed är människan sammanlänkad med ett formbart Kosmos som de själva är medskapare till. Anden blir därmed medveten om sig själv på det mest påtaglig sätt, på väg mot att själv få övermedvetandets chock.
3. Många traditionella religiösa tänkare tror inte ens att evolutionen förekommer. De har inte förstått hur det andliga manifesteras som modernitet; de har inte sett att evolutionen är ”det andliga skapandets form och verksamhet”. De tror att eftersom moderniteten bar på sina egna katastrofer, måste evolutionen som sådan avvisas; de förstår inte framstegens dialektik.
Ingenting är på förhand givet.
4. Ju mer man kontaktar sitt högre jag, desto mer oroar man sig för världen, eftersom den är en del av ens eget jag, det jag som är alla och en var. Tomhet är form. Brahman är världen. När man får slutgiltig kontakt med brahman är man också fullkomligt engagerad i världen. Man behandlar allt som om det vore en fysisk, gudomlig del av en själv, och en själv är del och delaktig i allt.
5. Med den fullkomliga identiteten är man placerad i total frihet, det är sant, men denna frihet manifesteras som medkännande verksamhet, som smärtsam omtanke. Frihetens Form är sorg, oupphörlig oro för dem som kämpar för att vakna. Bodhisattvan gråter varje dag; tårarna faller i alla riktningar på Kosmos grundval. Hjärtat beger sig till de platser dit anden inte nått eller uppmärksammats; detta arbete är en passion, en smärta; det är alltid fullbordat och därför upphör det aldrig.
6. Ytor kan man se, djup måste man tolka. Hur vi tolkar djupet är av största betydelse för utvecklingen av djupet i sig. Benådade och genomtänkta tolkningar främjar andens fortsatta utveckling. Genom att på ett vackert sätt bearbeta sina ingivelser, tolka dem, underlättas uppkomsten av nya andliga djup.
7. Antag att jag upplever det kosmiska medvetandet, eller får en ingivelse av den allt omslutande världssjälen, men att jag enbart tolkar det som en fråga om att hitta mitt Högre Jag. Jag antar helt enkelt att om jag bara finner mitt Högre Jag, ett högre medvetande, då kommer alla andra problem att lösas sig utan vidare. Ungefär: - det rena Jaget löser allt - och jag bortser från de beteendemässiga, sociala och kulturella komponenterna som också krävs för min transformation. Med andra ord blir jag insnärjd i ett mycket narcissistiskt tänkande – hitta det sanna jaget, världen får sköta sig själv.
8. Enligt idealisterna – och alla ickedualistiska tänkare överallt – består den enastående och fullkomliga paradoxala hemligheten i att Den slutliga Befrielsen alltid redan är fullbordad. Det ”sista steget” är att stiga av tidens hjul helt och hållet och finna att det tidlösa funnits med från början, ständigt närvarande ända från begynnelsen och vid varje punkt på vägen, utan några avvikelser över huvudtaget.
9. ”Det Goda”, säger Hegel, ”det absolut Goda, fullbordar sig ständigt i världen; således behöver det inte vänta på oss, det är redan uppnått i total befintlighet”.
Vad Hegel lär är att den ändliga existensen här och nu, med alla begränsningar, när den betraktas och accepteras på rätt sätt, är identisk med den oändliga existens som finns överallt och alltid. Att leva på Storgatan är; om man lever i rätt anda, att bo i den Heliga Staden.
10. Som Plotinos visste och Nagarjuna predikade: alltid och alltid är den andra värlen denna världen sedd på rätt sätt. Varje form är Tomhet just så som den är. Den fullkomliga identitetens radikala hemlighet är att det enda som finns är GUD. Det enda som finns är den Enda Smaken Kosmos, alltid redan ljudet av en klappande hand. Själva föreställningen att vi alls skulle kunna avvika från detta är den egoistiska förvillelsens arrogans. Vi kan förvisso bevara naturen, men det är Naturen som bevarar oss.
11. Schellings främsta insikt var att det andliga som medvetet förverkligas i den fullkomliga identiteten är i själva verket den Ande som hela tiden varit närvarande som evolutionens hela process. Anden som hela tiden varit närvarande vid varje stadium medan processen utvecklas. Men vid varje stadium utvecklas allt mer av det andliga, förverkligas allt mer, och går därmed från slumrande natur till uppvaknande medvetande till slutlig förverkligande som andlig vara.
12. Men den förverkligade anden är samma ande som hela tiden varit närvarande som den centrala processen i sitt eget uppvaknande. – ty, påpekade han, när man förverkligar sin fullkomliga identitet som ande, så är man självständig i ordets fulla bemärkelse – eftersom det inte finns något utanför en själv – och därför är man också hel eller enhetlig i ordets fulla bemärkelse – eftersom det inte finns någonting utanför en själv. Total självständighet och total helhet är en och samma sak i den högsta identiteten.
13. Schelling och Hegel. För dem går Anden ut ur sig själv för att åstadkomma den objektiva naturen, vaknar upp som sig själv i det subjektiva medvetandet, och återfinner sedan sig själv i ren ickedualistisk närvaro, där subjekt och objekt är en enda ren omedelbarhet som förenar både natur och medvetande i förverkligad Ande.
Alltså: Anden känner sig själv objektivt som natur; känner sig själv subjektivt som medvetande; och känner sig själv fullkomligt som Ande – hela skeendets källa, höjdpunkt och Eros.
14. Anden är inte Ett till skillnad från Många, utan just den process hos det Ena som uttrycker sig genom Mångfald – det är en oändlig verksamhet som uttrycker sig genom sin egen utvecklingsprocess – eller som vi numera säger, Anden uttrycker sig genom hela evolutionsprocessen.
15. Schelling menar att naturen inte är den enda verkligheten, och att inte heller medvetandet är den enda verkligheten. Det andliga är den enda verkligheten. Men för att skapa den manifesta världen måste Anden lämna sig själv, uttömma sig i manifesterandet. Anden nedstiger i det manifesta, men det manifesta är likafullt Anden själv, en form eller uttryck för Anden själv.
16. Anden går först ut ur sig själv för att åstadkomma naturen, som helt enkelt är objektiv Ande. Vid denna punkt i evolutionen är Anden alltjämnt o-själv-medveten, slumrande Ande.Naturens processer är Andliga processer- de består i en strävan efter Andligt uppvaknande- eftersom de är den objektiva Anden som strävar att förverkliga sig själv. Kosmos har ännu inte börjat att reflektera över sig självt.
I och med medvetandets uppkomst blir Anden självmedveten vilket bland annat innebär att genomtänkt moral införs till världen, moral som inte finns någon annanstans i naturen. Moralen innebär en medvetenhet som går utöver vad som finns i den slumrande naturen. Anden börjar vakna upp. Anden strävar efter att lära känna sig själv via symboler och begrepp och
1. I evolutionen utelämnades vanligen andligheten ur ekvationen vilket var en del av modernitetens katastrof. Evolutionen är ett av de bakgrundsbegrepp som svävar över varje enskild modern rörelse; den är modernitetens Gud. Detta är i själva verket en oerhörd andlig insikt, ty oavsett om den medvetet definierar sig som andlig eller ej, kopplas människan därigenom in i kosmos på ett sammanhängande sätt. Dessutom pekar den ut det oundvikliga men skrämmande faktum att människan är medskapare till sin egen evolution, sin egen historia, sitt eget världsrum, eftersom;
2. Postmodernitet: Inget är på förhand givet; världen är inte bara upplevelse utan också en tolkning. Att inget är på förhand givet är den stora postmoderna upptäckten, och därmed är människan sammanlänkad med ett formbart Kosmos som de själva är medskapare till. Anden blir därmed medveten om sig själv på det mest påtaglig sätt, på väg mot att själv få övermedvetandets chock.
3. Många traditionella religiösa tänkare tror inte ens att evolutionen förekommer. De har inte förstått hur det andliga manifesteras som modernitet; de har inte sett att evolutionen är ”det andliga skapandets form och verksamhet”. De tror att eftersom moderniteten bar på sina egna katastrofer, måste evolutionen som sådan avvisas; de förstår inte framstegens dialektik.
Ingenting är på förhand givet.
4. Ju mer man kontaktar sitt högre jag, desto mer oroar man sig för världen, eftersom den är en del av ens eget jag, det jag som är alla och en var. Tomhet är form. Brahman är världen. När man får slutgiltig kontakt med brahman är man också fullkomligt engagerad i världen. Man behandlar allt som om det vore en fysisk, gudomlig del av en själv, och en själv är del och delaktig i allt.
5. Med den fullkomliga identiteten är man placerad i total frihet, det är sant, men denna frihet manifesteras som medkännande verksamhet, som smärtsam omtanke. Frihetens Form är sorg, oupphörlig oro för dem som kämpar för att vakna. Bodhisattvan gråter varje dag; tårarna faller i alla riktningar på Kosmos grundval. Hjärtat beger sig till de platser dit anden inte nått eller uppmärksammats; detta arbete är en passion, en smärta; det är alltid fullbordat och därför upphör det aldrig.
6. Ytor kan man se, djup måste man tolka. Hur vi tolkar djupet är av största betydelse för utvecklingen av djupet i sig. Benådade och genomtänkta tolkningar främjar andens fortsatta utveckling. Genom att på ett vackert sätt bearbeta sina ingivelser, tolka dem, underlättas uppkomsten av nya andliga djup.
7. Antag att jag upplever det kosmiska medvetandet, eller får en ingivelse av den allt omslutande världssjälen, men att jag enbart tolkar det som en fråga om att hitta mitt Högre Jag. Jag antar helt enkelt att om jag bara finner mitt Högre Jag, ett högre medvetande, då kommer alla andra problem att lösas sig utan vidare. Ungefär: - det rena Jaget löser allt - och jag bortser från de beteendemässiga, sociala och kulturella komponenterna som också krävs för min transformation. Med andra ord blir jag insnärjd i ett mycket narcissistiskt tänkande – hitta det sanna jaget, världen får sköta sig själv.
8. Enligt idealisterna – och alla ickedualistiska tänkare överallt – består den enastående och fullkomliga paradoxala hemligheten i att Den slutliga Befrielsen alltid redan är fullbordad. Det ”sista steget” är att stiga av tidens hjul helt och hållet och finna att det tidlösa funnits med från början, ständigt närvarande ända från begynnelsen och vid varje punkt på vägen, utan några avvikelser över huvudtaget.
9. ”Det Goda”, säger Hegel, ”det absolut Goda, fullbordar sig ständigt i världen; således behöver det inte vänta på oss, det är redan uppnått i total befintlighet”.
Vad Hegel lär är att den ändliga existensen här och nu, med alla begränsningar, när den betraktas och accepteras på rätt sätt, är identisk med den oändliga existens som finns överallt och alltid. Att leva på Storgatan är; om man lever i rätt anda, att bo i den Heliga Staden.
10. Som Plotinos visste och Nagarjuna predikade: alltid och alltid är den andra värlen denna världen sedd på rätt sätt. Varje form är Tomhet just så som den är. Den fullkomliga identitetens radikala hemlighet är att det enda som finns är GUD. Det enda som finns är den Enda Smaken Kosmos, alltid redan ljudet av en klappande hand. Själva föreställningen att vi alls skulle kunna avvika från detta är den egoistiska förvillelsens arrogans. Vi kan förvisso bevara naturen, men det är Naturen som bevarar oss.
11. Schellings främsta insikt var att det andliga som medvetet förverkligas i den fullkomliga identiteten är i själva verket den Ande som hela tiden varit närvarande som evolutionens hela process. Anden som hela tiden varit närvarande vid varje stadium medan processen utvecklas. Men vid varje stadium utvecklas allt mer av det andliga, förverkligas allt mer, och går därmed från slumrande natur till uppvaknande medvetande till slutlig förverkligande som andlig vara.
12. Men den förverkligade anden är samma ande som hela tiden varit närvarande som den centrala processen i sitt eget uppvaknande. – ty, påpekade han, när man förverkligar sin fullkomliga identitet som ande, så är man självständig i ordets fulla bemärkelse – eftersom det inte finns något utanför en själv – och därför är man också hel eller enhetlig i ordets fulla bemärkelse – eftersom det inte finns någonting utanför en själv. Total självständighet och total helhet är en och samma sak i den högsta identiteten.
13. Schelling och Hegel. För dem går Anden ut ur sig själv för att åstadkomma den objektiva naturen, vaknar upp som sig själv i det subjektiva medvetandet, och återfinner sedan sig själv i ren ickedualistisk närvaro, där subjekt och objekt är en enda ren omedelbarhet som förenar både natur och medvetande i förverkligad Ande.
Alltså: Anden känner sig själv objektivt som natur; känner sig själv subjektivt som medvetande; och känner sig själv fullkomligt som Ande – hela skeendets källa, höjdpunkt och Eros.
14. Anden är inte Ett till skillnad från Många, utan just den process hos det Ena som uttrycker sig genom Mångfald – det är en oändlig verksamhet som uttrycker sig genom sin egen utvecklingsprocess – eller som vi numera säger, Anden uttrycker sig genom hela evolutionsprocessen.
15. Schelling menar att naturen inte är den enda verkligheten, och att inte heller medvetandet är den enda verkligheten. Det andliga är den enda verkligheten. Men för att skapa den manifesta världen måste Anden lämna sig själv, uttömma sig i manifesterandet. Anden nedstiger i det manifesta, men det manifesta är likafullt Anden själv, en form eller uttryck för Anden själv.
16. Anden går först ut ur sig själv för att åstadkomma naturen, som helt enkelt är objektiv Ande. Vid denna punkt i evolutionen är Anden alltjämnt o-själv-medveten, slumrande Ande.Naturens processer är Andliga processer- de består i en strävan efter Andligt uppvaknande- eftersom de är den objektiva Anden som strävar att förverkliga sig själv. Kosmos har ännu inte börjat att reflektera över sig självt.
I och med medvetandets uppkomst blir Anden självmedveten vilket bland annat innebär att genomtänkt moral införs till världen, moral som inte finns någon annanstans i naturen. Moralen innebär en medvetenhet som går utöver vad som finns i den slumrande naturen. Anden börjar vakna upp. Anden strävar efter att lära känna sig själv via symboler och begrepp och
tisdag 8 januari 2008
Då Bodhidharma skrattade
Ett stycke av Osho om förbättring, åtrå och att ändra ont till gott:
Det finns ingenting att ge, det finns ingenting att få. Allting är helt okej – som det är. Det finns inget behov av givande och tagande. Du är helt perfekt som du är.
Denna lära från öst har missförståtts mycket i väst, ty de säger, ”vad slags lära är det här? Då kommer folk inte att sträva och då kommer de inte att försöka komma, nå högre. De kommer inte att anstränga sig att ändra sin karaktär, att ändra sitt onda beteende till gott. De blir djävulens offer. I väst är slogan :” förbättra dig själv ”; antingen i denna världens termer eller i termer av den andra, men förbättra dig. Hur skall man förbättra sig?
Hur blir man mer storartad, större? I öst förstår vi det djupare, vi förstår att just denna ansträngning att bli är barriären – ty du bär redan ditt varande med dig. Du behöver inte bli någonting – förverkliga bara vad du är, det är allt. Förverkliga det som är redan dolt inom dig. När du förbättrar dig, vad det nu må vara du skall förbättra, så kommer du alltid att vara i oro och vånda därför att själva ansträngningen att förbättra sig leder dig på fel stig.
Den gör framtiden meningsfull, idealen meningsfulla och ditt medvetande blir åtrå. När du åtrår bommar du målet. Låt åtrån lägga sig. Bli en stilla damm av icke-åtrå och plötsligt överraskas du, oväntat är det där. Och du kommer att skratta med hela magen, precis som Bodhidharma skrattade.
Osho
Det finns ingenting att ge, det finns ingenting att få. Allting är helt okej – som det är. Det finns inget behov av givande och tagande. Du är helt perfekt som du är.
Denna lära från öst har missförståtts mycket i väst, ty de säger, ”vad slags lära är det här? Då kommer folk inte att sträva och då kommer de inte att försöka komma, nå högre. De kommer inte att anstränga sig att ändra sin karaktär, att ändra sitt onda beteende till gott. De blir djävulens offer. I väst är slogan :” förbättra dig själv ”; antingen i denna världens termer eller i termer av den andra, men förbättra dig. Hur skall man förbättra sig?
Hur blir man mer storartad, större? I öst förstår vi det djupare, vi förstår att just denna ansträngning att bli är barriären – ty du bär redan ditt varande med dig. Du behöver inte bli någonting – förverkliga bara vad du är, det är allt. Förverkliga det som är redan dolt inom dig. När du förbättrar dig, vad det nu må vara du skall förbättra, så kommer du alltid att vara i oro och vånda därför att själva ansträngningen att förbättra sig leder dig på fel stig.
Den gör framtiden meningsfull, idealen meningsfulla och ditt medvetande blir åtrå. När du åtrår bommar du målet. Låt åtrån lägga sig. Bli en stilla damm av icke-åtrå och plötsligt överraskas du, oväntat är det där. Och du kommer att skratta med hela magen, precis som Bodhidharma skrattade.
Osho
söndag 6 januari 2008
Teachers
Neelam
Florian Schlosser
Wolter Keer
Shri Krishna Menon (Shri Atmananda)
Rupert Spira
Roger Linden
David Bingham
Douglas Harding
Stuart schwartz
Kevin Edwards
Jeff Foster
Francis Lucille
Joan Tollifson
Unmani
Gangaji
Adyashanti
UG Krishnamurti
Eckhart Tolle
Charles David Hayes
Osho
Ken Wilber
J. Krishnamurti
Dolano
Gurdijeff
Andrew Cohen
Sri Bhagavan
Raman Maharshi
Burt Harding
Genpo Roshi
Wayne Dyer
Dattatreya Siva Baba
Dan Hammarskiöld
Dogen
Buddha
Sheela (om Osho)
Michael Beckwith
David Spero
Sogyal Rinpoche
Prem Rawat
Ramakrishna
Trungpa
Rabindranath Tagore
Tich Nhat Hanh
Castaneda
John Sherman
Mooji
Jed McKenna
Papaji
Vasant Swaha
Shinrou
Vishrant
Maitreya Ishwara
Sailor Bob Adamson
Wayne Liquorman
Ramesh Balsekar
Sri Nisargadatta Maharaj I.
Premananda
Satsangnathan
Steve harrison
Satyananda
Kiranji
Nathan Gill
Prajnaparamita
Alan Watts
LA Govinda
Nukunu
Nirmala
Susanne segal
Peter Fenner
Scott Kiloby
James Swartz
Ram Das
James Traverse
Florian Schlosser
Wolter Keer
Shri Krishna Menon (Shri Atmananda)
Rupert Spira
Roger Linden
David Bingham
Douglas Harding
Stuart schwartz
Kevin Edwards
Jeff Foster
Francis Lucille
Joan Tollifson
Unmani
Gangaji
Adyashanti
UG Krishnamurti
Eckhart Tolle
Charles David Hayes
Osho
Ken Wilber
J. Krishnamurti
Dolano
Gurdijeff
Andrew Cohen
Sri Bhagavan
Raman Maharshi
Burt Harding
Genpo Roshi
Wayne Dyer
Dattatreya Siva Baba
Dan Hammarskiöld
Dogen
Buddha
Sheela (om Osho)
Michael Beckwith
David Spero
Sogyal Rinpoche
Prem Rawat
Ramakrishna
Trungpa
Rabindranath Tagore
Tich Nhat Hanh
Castaneda
John Sherman
Mooji
Jed McKenna
Papaji
Vasant Swaha
Shinrou
Vishrant
Maitreya Ishwara
Sailor Bob Adamson
Wayne Liquorman
Ramesh Balsekar
Sri Nisargadatta Maharaj I.
Premananda
Satsangnathan
Steve harrison
Satyananda
Kiranji
Nathan Gill
Prajnaparamita
Alan Watts
LA Govinda
Nukunu
Nirmala
Susanne segal
Peter Fenner
Scott Kiloby
James Swartz
Ram Das
James Traverse
fredag 4 januari 2008
Ute och fiskar
Tankar och citat kring upplysningen. Var ute på nätet och fiskade klokheter. Detta är fångsten:
När individen når upplysningen erhåller den evig semester, den tar aldrig slut, jaget blir fri sitt eget jagande. Du är inte det du tror att du är, du är inte det du tänker att du är.
Hur man kommer ihåg absolut ingenting.
Ego är en stängd ”loop”.
Å ena sidan, frihet krävs för upplysning, men samtidigt, friheten är nödvändig för att erhålla upplysning.
"Life is what you make of it - a school, battlefield or a playground." Sri Amma Bhagavan
Att leva den rätta visionen, leder till upplysning i slutändan.
Liksom att vattnet är vått, är upplysningen din natur.
När individen når upplysningen erhåller den evig semester, den tar aldrig slut, jaget blir fri sitt eget jagande. Du är inte det du tror att du är, du är inte det du tänker att du är.
Hur man kommer ihåg absolut ingenting.
Ego är en stängd ”loop”.
Å ena sidan, frihet krävs för upplysning, men samtidigt, friheten är nödvändig för att erhålla upplysning.
"Life is what you make of it - a school, battlefield or a playground." Sri Amma Bhagavan
Att leva den rätta visionen, leder till upplysning i slutändan.
Liksom att vattnet är vått, är upplysningen din natur.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)