Advaita Vedanta är på ropet på YouTube. Sanning i all ära, men det blir lite "för" sant ibland. Underbar underhållning och utvecklande på alla sätt och vis, men...
Ord kan aldrig beskriva det sanna, det kan alltså aldrig vara helt sant....inte ens DET kan heller vara sant...??
Tony Parson
ALL THERE IS IS THIS
And this is what is happening . . . reading these words, hearing sounds, feeling, thinking “so what’s next?” Well, what’s next is also this! Aliveness simply being what is . . . the arising in the falling away, the ending in the beginning, the nothing in the everything.
There is no other. So there is being this even in the seeking of this . . . the searching for peace of mind, fulfilment, happiness or anything else that would resolve this agitation, this longing . . .
And this is all there is, even within the struggle of trying to work it out, collecting meaningful concepts, turning the page yet again for further words and still not hearing what they whisper.
How can space be caught in a net? And what is it that would need to find that which has never been lost? What is trying to escape from being this? Run as fast as you can back to that which you think you can know and do . . . finding your true nature, opening your heart, staying aware, or killing the ego, and this will still be all there is . . . you looking for a place you can call your home.
But being cannot be possessed, taught or even valued . . . it is wonderfully useless, it’s not what you think you want. Being this won’t make you happy or special and neither will it make your life work.
And yet it is the priceless freedom that is beyond measure. Many will come across this message and move back to the fascination of personal endeavour. But for some there can be a resonance, a recognition . . . and suddenly the myth of separation collapses and all there is is the boundless wonder of simply being this.
Tony Parsons - January 2008
1 kommentar:
He is pointing to the NonDual State and I like his pointers. Men för mig spelar det roll ifrån vilket håll jag närmar mig det här. Om vi kör en "havs-metafor". Lost in mind, separateness and suffering, då är vi en våg utan kontakt med havet, utan erfarenhet av att sjunka ned i havet. Om vi kommer från det hållet kan detta förvrängas till en ursäkt för att inte bry sig. En översimplifierad livsfilosofi som gör att jag slipper ta ansvar. En skit-samma-allt-är-ändå-meningslöst-men-lite-kul-filosofi. Så har jag upplevt det. Men om man å andra sidan har dykt ned i havet, smakat på det formlösa, ren uppmärksamhet, absolut subjektivitet, och sedan simmar upp mot vågorna, ja då ser vi att alla vågorna är samma vatten SAMTIDIGT SOM, och det är poängen med NonDuality, dom faktiskt är olika vågor som kan spela "the game of duality", samsara eller vad du vill. Emptiness embracing form - being one and the same as form. Men om man kommer från fel håll, från "lost-in-mind" då blir det form embracing form. men på ett konstigt vis, i alla fall för mig, då blir det som den absoluta "skit-samma" livsfilosofin.
Hur som helst - jag gillar Tony Parsons - den gamle beg.bil. handlaren.
Skicka en kommentar