If you want to know something, go elsewere
If you want to un-know everything, then sit and listen
Adyashanti
En ny upptäckt för mig, klippen på youTube är härliga. Ett måste för de som är intresserade av så kallad Andlighet, uppvaknande eller upplysning. Lite mer av honom, på Engelska:
Realizing Your True Nature
Awakening to the truth is a deep realization of what you are as an experience. What is it that is feeling? What is it that is thinking or sensing? This is not about coming up with the right name for it, so don’t name it for a moment. It’s about just noticing, just experiencing. Feel it. Sense it. Welcome it. Spiritual awakening is realizing what occupies the space called “me.” When you listen innocently, you’ll see that there really is something more here than a me.
Your me is always experiencing this moment in relation to some other moment. Is this moment as good as it was two weeks ago? Will it be the same today as it was yesterday? The me worries about what it knows and whether or not it is good enough to get enlightened. Your me might call itself Hindu, Christian, Buddhist, Advaitan, atheist, agnostic, believer, or nonbeliever, but no matter what your me is identified with, when you become very open and relaxed, you can suddenly be aware that something else is occupying your body-mind. Something else is looking out from your eyes, listening from your ears, and feeling your feelings.
That something has no qualities. Realizing your true nature is realizing what is present without qualities. We can call it the emptiness of consciousness, the Self, or the No-Self. To directly experience this emptiness—the aliveness of it—is spiritual awakening. It is to realize yourself as beautiful nothingness, or more accurately, no-thing-ness. If we say it’s just “nothing,” we miss the point.
Adyashanti
roshi--@hotmail.com
måndag 14 januari 2008
torsdag 10 januari 2008
När man blir överkörd av verkligheten
En man går till en upplyst och vis man och frågar förstås efter livets mening. Den vis ger en kort sammanfattning av den vediska uppfattningen som är att hela världen inte är annat än den strålande Brahman eller Gudomen, och att vår egen bevittnande medvetenhet är ett med Brahman. Det egna Jaget är den slutliga identiteten med Gud. Eftersom Brahman skapar allt, och eftersom det egna jaget är identiskt med Brahman är det alltså det högsta Jaget som skapar allt. Så här långt ser allt ut att höra hemma i närmaste New Age-bok.
Den frågande går därifrån med övertygelsen att han förstått livets innersta mening, som är att hans högsta Jag är identiskt med Gud och skapar all verklighet. På vägen hem bestämmer han sig för att pröva denna fantastiska tanke. PÅ vägen framför honom ser han en man komma ridande på en elefant. Alltså ställer han sig mitt på vägen, fullt övertygad om att elfanten inte kan skada honom om han är gud. Mannen som rider elefanten skriker ”Gå ur vägen!” men mannen rör sig inte – och blir fullständigt överkörd av elefanten.
Han linkar tillbaka till den vise och förklarar att eftersom Brahman och Gud är alltting och eftersom hans Jag är ett med Gud borde inte elefanten inte ha skadat honom. ”Jodå, förvisso är allting Gud”, svarade den vise, ”så varför lyssnade du inte när Gud ropade åt dig att gå ur vägen?”
Det är helt riktigt att Anden skapar all verklighet, och i den mån man identifierar sig med Anden kommer man att upptäcka att man ingår i denna kreativa verksamhet. Men den verksamheten manifesteras överallt inte bara i eller ur ens egen speciella medvetenhet. Men om man tolkar sin andliga medvetenhet som enbart det Högre Jaget, då kommer man att bortse från Guds närvaro i allting- man bortser från elefanten, tror att den inte är reell, eller inte viktig – man bortser från det sociala eller kulturella eller beteendemässiga som också har betydelse.
Men om man bortser från allt det kommer man förr eller senare att bli överkörd av något slags elefant. Man blir sjuk, förlorar arbetet, eller misslyckas i sina relationer – något slags elefant kommer farande – och man får enorma skuldkänslor, för om man verkligen haft kontakt med sitt sanna Jag skulle man inte skadas av elefanten. Men egentligen betyder det ju bara att man inte lyssnade till Guds röst i alla lägen.
Den frågande går därifrån med övertygelsen att han förstått livets innersta mening, som är att hans högsta Jag är identiskt med Gud och skapar all verklighet. På vägen hem bestämmer han sig för att pröva denna fantastiska tanke. PÅ vägen framför honom ser han en man komma ridande på en elefant. Alltså ställer han sig mitt på vägen, fullt övertygad om att elfanten inte kan skada honom om han är gud. Mannen som rider elefanten skriker ”Gå ur vägen!” men mannen rör sig inte – och blir fullständigt överkörd av elefanten.
Han linkar tillbaka till den vise och förklarar att eftersom Brahman och Gud är alltting och eftersom hans Jag är ett med Gud borde inte elefanten inte ha skadat honom. ”Jodå, förvisso är allting Gud”, svarade den vise, ”så varför lyssnade du inte när Gud ropade åt dig att gå ur vägen?”
Det är helt riktigt att Anden skapar all verklighet, och i den mån man identifierar sig med Anden kommer man att upptäcka att man ingår i denna kreativa verksamhet. Men den verksamheten manifesteras överallt inte bara i eller ur ens egen speciella medvetenhet. Men om man tolkar sin andliga medvetenhet som enbart det Högre Jaget, då kommer man att bortse från Guds närvaro i allting- man bortser från elefanten, tror att den inte är reell, eller inte viktig – man bortser från det sociala eller kulturella eller beteendemässiga som också har betydelse.
Men om man bortser från allt det kommer man förr eller senare att bli överkörd av något slags elefant. Man blir sjuk, förlorar arbetet, eller misslyckas i sina relationer – något slags elefant kommer farande – och man får enorma skuldkänslor, för om man verkligen haft kontakt med sitt sanna Jag skulle man inte skadas av elefanten. Men egentligen betyder det ju bara att man inte lyssnade till Guds röst i alla lägen.
Evolution och upplysningen
" Ingen epok har privilegiet att vara den slutgiltiga. Alla är vi födda för morgondagen. Processen fortsätter, och det andliga finns i själva processen, inte i någon särskild epok eller tid eller plats".
Ken Wilber
Problem med evolutionen och upplysningen:
1.Om evolutionen framträder, hur kan upplysningen ha någon mening? Upplysningen är tänkt att vara Ett med allting, men om allting evolverar, och jag blir upplyst idag, men är inte då min upplysning ofullständig då morgondagen kommer?
2.Ett typiskt svar på frågan är att vara upplyst är att vara ett med det tidlösa och eviga och ofödda och att upplysningen inte är påverkad av tid och världen av form, evolution. Det skapar en massiv dualitet i Anden – det tidlösa och eviga kontra temporära och evolutionen –och det som jag egentligen vill säga är att upplysningen är bara ena halvan av Anden. Om upplysningen är tidlöshet, evig och ofödd skapar den en dualistisk Ande därför att den förnekar den manifesta, utvecklande form, fenomenvärlden som pågår framför våra ögon.
3.Den manifesta världen av former evolverar och utvecklas till att bli mer och mer komplext – den blir mer fullkomligare och mer fullkomligare över tid…….och därför vad än för upplysning jag erhåller i dag så kommer den inte att vara lika fullkomlig som upplysningen jag kan komma att erhålla om tio år, ett århundrade, millennium från nu.
Svaret på dessa frågor är att upplysningen är föreningen av tomhet och form, eller föreningen mellan frihet och fullkomlighet. Tomhet är frihet och form är fullkomlighet. Att förstå oändlig tomhet är att bli fri från alla ändliga saker, fri från all smärta, allt lidande, alla gränser, alla kvaliteter, rädsla och hopp. Transcendental frihet från det kända, nirvikalpa samadhi, Dharmakaya av det ofödda. Att bli ett med tomheten är att uppnå den totala friheten, att bli ett med världen av form är den totala fullheten.
Ken Wilber
Ken Wilber
Problem med evolutionen och upplysningen:
1.Om evolutionen framträder, hur kan upplysningen ha någon mening? Upplysningen är tänkt att vara Ett med allting, men om allting evolverar, och jag blir upplyst idag, men är inte då min upplysning ofullständig då morgondagen kommer?
2.Ett typiskt svar på frågan är att vara upplyst är att vara ett med det tidlösa och eviga och ofödda och att upplysningen inte är påverkad av tid och världen av form, evolution. Det skapar en massiv dualitet i Anden – det tidlösa och eviga kontra temporära och evolutionen –och det som jag egentligen vill säga är att upplysningen är bara ena halvan av Anden. Om upplysningen är tidlöshet, evig och ofödd skapar den en dualistisk Ande därför att den förnekar den manifesta, utvecklande form, fenomenvärlden som pågår framför våra ögon.
3.Den manifesta världen av former evolverar och utvecklas till att bli mer och mer komplext – den blir mer fullkomligare och mer fullkomligare över tid…….och därför vad än för upplysning jag erhåller i dag så kommer den inte att vara lika fullkomlig som upplysningen jag kan komma att erhålla om tio år, ett århundrade, millennium från nu.
Svaret på dessa frågor är att upplysningen är föreningen av tomhet och form, eller föreningen mellan frihet och fullkomlighet. Tomhet är frihet och form är fullkomlighet. Att förstå oändlig tomhet är att bli fri från alla ändliga saker, fri från all smärta, allt lidande, alla gränser, alla kvaliteter, rädsla och hopp. Transcendental frihet från det kända, nirvikalpa samadhi, Dharmakaya av det ofödda. Att bli ett med tomheten är att uppnå den totala friheten, att bli ett med världen av form är den totala fullheten.
Ken Wilber
onsdag 9 januari 2008
Viktiga Nycklar
De här styckena av Ken Wilber är några "nycklar" för mig. De öppnar en dörr till förståelse av den samtid som jag lever i , mitt liv blev helare av att läsa dessa stycken, hoppas att det finns andra som upplever samma sak:
1. I evolutionen utelämnades vanligen andligheten ur ekvationen vilket var en del av modernitetens katastrof. Evolutionen är ett av de bakgrundsbegrepp som svävar över varje enskild modern rörelse; den är modernitetens Gud. Detta är i själva verket en oerhörd andlig insikt, ty oavsett om den medvetet definierar sig som andlig eller ej, kopplas människan därigenom in i kosmos på ett sammanhängande sätt. Dessutom pekar den ut det oundvikliga men skrämmande faktum att människan är medskapare till sin egen evolution, sin egen historia, sitt eget världsrum, eftersom;
2. Postmodernitet: Inget är på förhand givet; världen är inte bara upplevelse utan också en tolkning. Att inget är på förhand givet är den stora postmoderna upptäckten, och därmed är människan sammanlänkad med ett formbart Kosmos som de själva är medskapare till. Anden blir därmed medveten om sig själv på det mest påtaglig sätt, på väg mot att själv få övermedvetandets chock.
3. Många traditionella religiösa tänkare tror inte ens att evolutionen förekommer. De har inte förstått hur det andliga manifesteras som modernitet; de har inte sett att evolutionen är ”det andliga skapandets form och verksamhet”. De tror att eftersom moderniteten bar på sina egna katastrofer, måste evolutionen som sådan avvisas; de förstår inte framstegens dialektik.
Ingenting är på förhand givet.
4. Ju mer man kontaktar sitt högre jag, desto mer oroar man sig för världen, eftersom den är en del av ens eget jag, det jag som är alla och en var. Tomhet är form. Brahman är världen. När man får slutgiltig kontakt med brahman är man också fullkomligt engagerad i världen. Man behandlar allt som om det vore en fysisk, gudomlig del av en själv, och en själv är del och delaktig i allt.
5. Med den fullkomliga identiteten är man placerad i total frihet, det är sant, men denna frihet manifesteras som medkännande verksamhet, som smärtsam omtanke. Frihetens Form är sorg, oupphörlig oro för dem som kämpar för att vakna. Bodhisattvan gråter varje dag; tårarna faller i alla riktningar på Kosmos grundval. Hjärtat beger sig till de platser dit anden inte nått eller uppmärksammats; detta arbete är en passion, en smärta; det är alltid fullbordat och därför upphör det aldrig.
6. Ytor kan man se, djup måste man tolka. Hur vi tolkar djupet är av största betydelse för utvecklingen av djupet i sig. Benådade och genomtänkta tolkningar främjar andens fortsatta utveckling. Genom att på ett vackert sätt bearbeta sina ingivelser, tolka dem, underlättas uppkomsten av nya andliga djup.
7. Antag att jag upplever det kosmiska medvetandet, eller får en ingivelse av den allt omslutande världssjälen, men att jag enbart tolkar det som en fråga om att hitta mitt Högre Jag. Jag antar helt enkelt att om jag bara finner mitt Högre Jag, ett högre medvetande, då kommer alla andra problem att lösas sig utan vidare. Ungefär: - det rena Jaget löser allt - och jag bortser från de beteendemässiga, sociala och kulturella komponenterna som också krävs för min transformation. Med andra ord blir jag insnärjd i ett mycket narcissistiskt tänkande – hitta det sanna jaget, världen får sköta sig själv.
8. Enligt idealisterna – och alla ickedualistiska tänkare överallt – består den enastående och fullkomliga paradoxala hemligheten i att Den slutliga Befrielsen alltid redan är fullbordad. Det ”sista steget” är att stiga av tidens hjul helt och hållet och finna att det tidlösa funnits med från början, ständigt närvarande ända från begynnelsen och vid varje punkt på vägen, utan några avvikelser över huvudtaget.
9. ”Det Goda”, säger Hegel, ”det absolut Goda, fullbordar sig ständigt i världen; således behöver det inte vänta på oss, det är redan uppnått i total befintlighet”.
Vad Hegel lär är att den ändliga existensen här och nu, med alla begränsningar, när den betraktas och accepteras på rätt sätt, är identisk med den oändliga existens som finns överallt och alltid. Att leva på Storgatan är; om man lever i rätt anda, att bo i den Heliga Staden.
10. Som Plotinos visste och Nagarjuna predikade: alltid och alltid är den andra värlen denna världen sedd på rätt sätt. Varje form är Tomhet just så som den är. Den fullkomliga identitetens radikala hemlighet är att det enda som finns är GUD. Det enda som finns är den Enda Smaken Kosmos, alltid redan ljudet av en klappande hand. Själva föreställningen att vi alls skulle kunna avvika från detta är den egoistiska förvillelsens arrogans. Vi kan förvisso bevara naturen, men det är Naturen som bevarar oss.
11. Schellings främsta insikt var att det andliga som medvetet förverkligas i den fullkomliga identiteten är i själva verket den Ande som hela tiden varit närvarande som evolutionens hela process. Anden som hela tiden varit närvarande vid varje stadium medan processen utvecklas. Men vid varje stadium utvecklas allt mer av det andliga, förverkligas allt mer, och går därmed från slumrande natur till uppvaknande medvetande till slutlig förverkligande som andlig vara.
12. Men den förverkligade anden är samma ande som hela tiden varit närvarande som den centrala processen i sitt eget uppvaknande. – ty, påpekade han, när man förverkligar sin fullkomliga identitet som ande, så är man självständig i ordets fulla bemärkelse – eftersom det inte finns något utanför en själv – och därför är man också hel eller enhetlig i ordets fulla bemärkelse – eftersom det inte finns någonting utanför en själv. Total självständighet och total helhet är en och samma sak i den högsta identiteten.
13. Schelling och Hegel. För dem går Anden ut ur sig själv för att åstadkomma den objektiva naturen, vaknar upp som sig själv i det subjektiva medvetandet, och återfinner sedan sig själv i ren ickedualistisk närvaro, där subjekt och objekt är en enda ren omedelbarhet som förenar både natur och medvetande i förverkligad Ande.
Alltså: Anden känner sig själv objektivt som natur; känner sig själv subjektivt som medvetande; och känner sig själv fullkomligt som Ande – hela skeendets källa, höjdpunkt och Eros.
14. Anden är inte Ett till skillnad från Många, utan just den process hos det Ena som uttrycker sig genom Mångfald – det är en oändlig verksamhet som uttrycker sig genom sin egen utvecklingsprocess – eller som vi numera säger, Anden uttrycker sig genom hela evolutionsprocessen.
15. Schelling menar att naturen inte är den enda verkligheten, och att inte heller medvetandet är den enda verkligheten. Det andliga är den enda verkligheten. Men för att skapa den manifesta världen måste Anden lämna sig själv, uttömma sig i manifesterandet. Anden nedstiger i det manifesta, men det manifesta är likafullt Anden själv, en form eller uttryck för Anden själv.
16. Anden går först ut ur sig själv för att åstadkomma naturen, som helt enkelt är objektiv Ande. Vid denna punkt i evolutionen är Anden alltjämnt o-själv-medveten, slumrande Ande.Naturens processer är Andliga processer- de består i en strävan efter Andligt uppvaknande- eftersom de är den objektiva Anden som strävar att förverkliga sig själv. Kosmos har ännu inte börjat att reflektera över sig självt.
I och med medvetandets uppkomst blir Anden självmedveten vilket bland annat innebär att genomtänkt moral införs till världen, moral som inte finns någon annanstans i naturen. Moralen innebär en medvetenhet som går utöver vad som finns i den slumrande naturen. Anden börjar vakna upp. Anden strävar efter att lära känna sig själv via symboler och begrepp och
1. I evolutionen utelämnades vanligen andligheten ur ekvationen vilket var en del av modernitetens katastrof. Evolutionen är ett av de bakgrundsbegrepp som svävar över varje enskild modern rörelse; den är modernitetens Gud. Detta är i själva verket en oerhörd andlig insikt, ty oavsett om den medvetet definierar sig som andlig eller ej, kopplas människan därigenom in i kosmos på ett sammanhängande sätt. Dessutom pekar den ut det oundvikliga men skrämmande faktum att människan är medskapare till sin egen evolution, sin egen historia, sitt eget världsrum, eftersom;
2. Postmodernitet: Inget är på förhand givet; världen är inte bara upplevelse utan också en tolkning. Att inget är på förhand givet är den stora postmoderna upptäckten, och därmed är människan sammanlänkad med ett formbart Kosmos som de själva är medskapare till. Anden blir därmed medveten om sig själv på det mest påtaglig sätt, på väg mot att själv få övermedvetandets chock.
3. Många traditionella religiösa tänkare tror inte ens att evolutionen förekommer. De har inte förstått hur det andliga manifesteras som modernitet; de har inte sett att evolutionen är ”det andliga skapandets form och verksamhet”. De tror att eftersom moderniteten bar på sina egna katastrofer, måste evolutionen som sådan avvisas; de förstår inte framstegens dialektik.
Ingenting är på förhand givet.
4. Ju mer man kontaktar sitt högre jag, desto mer oroar man sig för världen, eftersom den är en del av ens eget jag, det jag som är alla och en var. Tomhet är form. Brahman är världen. När man får slutgiltig kontakt med brahman är man också fullkomligt engagerad i världen. Man behandlar allt som om det vore en fysisk, gudomlig del av en själv, och en själv är del och delaktig i allt.
5. Med den fullkomliga identiteten är man placerad i total frihet, det är sant, men denna frihet manifesteras som medkännande verksamhet, som smärtsam omtanke. Frihetens Form är sorg, oupphörlig oro för dem som kämpar för att vakna. Bodhisattvan gråter varje dag; tårarna faller i alla riktningar på Kosmos grundval. Hjärtat beger sig till de platser dit anden inte nått eller uppmärksammats; detta arbete är en passion, en smärta; det är alltid fullbordat och därför upphör det aldrig.
6. Ytor kan man se, djup måste man tolka. Hur vi tolkar djupet är av största betydelse för utvecklingen av djupet i sig. Benådade och genomtänkta tolkningar främjar andens fortsatta utveckling. Genom att på ett vackert sätt bearbeta sina ingivelser, tolka dem, underlättas uppkomsten av nya andliga djup.
7. Antag att jag upplever det kosmiska medvetandet, eller får en ingivelse av den allt omslutande världssjälen, men att jag enbart tolkar det som en fråga om att hitta mitt Högre Jag. Jag antar helt enkelt att om jag bara finner mitt Högre Jag, ett högre medvetande, då kommer alla andra problem att lösas sig utan vidare. Ungefär: - det rena Jaget löser allt - och jag bortser från de beteendemässiga, sociala och kulturella komponenterna som också krävs för min transformation. Med andra ord blir jag insnärjd i ett mycket narcissistiskt tänkande – hitta det sanna jaget, världen får sköta sig själv.
8. Enligt idealisterna – och alla ickedualistiska tänkare överallt – består den enastående och fullkomliga paradoxala hemligheten i att Den slutliga Befrielsen alltid redan är fullbordad. Det ”sista steget” är att stiga av tidens hjul helt och hållet och finna att det tidlösa funnits med från början, ständigt närvarande ända från begynnelsen och vid varje punkt på vägen, utan några avvikelser över huvudtaget.
9. ”Det Goda”, säger Hegel, ”det absolut Goda, fullbordar sig ständigt i världen; således behöver det inte vänta på oss, det är redan uppnått i total befintlighet”.
Vad Hegel lär är att den ändliga existensen här och nu, med alla begränsningar, när den betraktas och accepteras på rätt sätt, är identisk med den oändliga existens som finns överallt och alltid. Att leva på Storgatan är; om man lever i rätt anda, att bo i den Heliga Staden.
10. Som Plotinos visste och Nagarjuna predikade: alltid och alltid är den andra värlen denna världen sedd på rätt sätt. Varje form är Tomhet just så som den är. Den fullkomliga identitetens radikala hemlighet är att det enda som finns är GUD. Det enda som finns är den Enda Smaken Kosmos, alltid redan ljudet av en klappande hand. Själva föreställningen att vi alls skulle kunna avvika från detta är den egoistiska förvillelsens arrogans. Vi kan förvisso bevara naturen, men det är Naturen som bevarar oss.
11. Schellings främsta insikt var att det andliga som medvetet förverkligas i den fullkomliga identiteten är i själva verket den Ande som hela tiden varit närvarande som evolutionens hela process. Anden som hela tiden varit närvarande vid varje stadium medan processen utvecklas. Men vid varje stadium utvecklas allt mer av det andliga, förverkligas allt mer, och går därmed från slumrande natur till uppvaknande medvetande till slutlig förverkligande som andlig vara.
12. Men den förverkligade anden är samma ande som hela tiden varit närvarande som den centrala processen i sitt eget uppvaknande. – ty, påpekade han, när man förverkligar sin fullkomliga identitet som ande, så är man självständig i ordets fulla bemärkelse – eftersom det inte finns något utanför en själv – och därför är man också hel eller enhetlig i ordets fulla bemärkelse – eftersom det inte finns någonting utanför en själv. Total självständighet och total helhet är en och samma sak i den högsta identiteten.
13. Schelling och Hegel. För dem går Anden ut ur sig själv för att åstadkomma den objektiva naturen, vaknar upp som sig själv i det subjektiva medvetandet, och återfinner sedan sig själv i ren ickedualistisk närvaro, där subjekt och objekt är en enda ren omedelbarhet som förenar både natur och medvetande i förverkligad Ande.
Alltså: Anden känner sig själv objektivt som natur; känner sig själv subjektivt som medvetande; och känner sig själv fullkomligt som Ande – hela skeendets källa, höjdpunkt och Eros.
14. Anden är inte Ett till skillnad från Många, utan just den process hos det Ena som uttrycker sig genom Mångfald – det är en oändlig verksamhet som uttrycker sig genom sin egen utvecklingsprocess – eller som vi numera säger, Anden uttrycker sig genom hela evolutionsprocessen.
15. Schelling menar att naturen inte är den enda verkligheten, och att inte heller medvetandet är den enda verkligheten. Det andliga är den enda verkligheten. Men för att skapa den manifesta världen måste Anden lämna sig själv, uttömma sig i manifesterandet. Anden nedstiger i det manifesta, men det manifesta är likafullt Anden själv, en form eller uttryck för Anden själv.
16. Anden går först ut ur sig själv för att åstadkomma naturen, som helt enkelt är objektiv Ande. Vid denna punkt i evolutionen är Anden alltjämnt o-själv-medveten, slumrande Ande.Naturens processer är Andliga processer- de består i en strävan efter Andligt uppvaknande- eftersom de är den objektiva Anden som strävar att förverkliga sig själv. Kosmos har ännu inte börjat att reflektera över sig självt.
I och med medvetandets uppkomst blir Anden självmedveten vilket bland annat innebär att genomtänkt moral införs till världen, moral som inte finns någon annanstans i naturen. Moralen innebär en medvetenhet som går utöver vad som finns i den slumrande naturen. Anden börjar vakna upp. Anden strävar efter att lära känna sig själv via symboler och begrepp och
tisdag 8 januari 2008
Då Bodhidharma skrattade
Ett stycke av Osho om förbättring, åtrå och att ändra ont till gott:
Det finns ingenting att ge, det finns ingenting att få. Allting är helt okej – som det är. Det finns inget behov av givande och tagande. Du är helt perfekt som du är.
Denna lära från öst har missförståtts mycket i väst, ty de säger, ”vad slags lära är det här? Då kommer folk inte att sträva och då kommer de inte att försöka komma, nå högre. De kommer inte att anstränga sig att ändra sin karaktär, att ändra sitt onda beteende till gott. De blir djävulens offer. I väst är slogan :” förbättra dig själv ”; antingen i denna världens termer eller i termer av den andra, men förbättra dig. Hur skall man förbättra sig?
Hur blir man mer storartad, större? I öst förstår vi det djupare, vi förstår att just denna ansträngning att bli är barriären – ty du bär redan ditt varande med dig. Du behöver inte bli någonting – förverkliga bara vad du är, det är allt. Förverkliga det som är redan dolt inom dig. När du förbättrar dig, vad det nu må vara du skall förbättra, så kommer du alltid att vara i oro och vånda därför att själva ansträngningen att förbättra sig leder dig på fel stig.
Den gör framtiden meningsfull, idealen meningsfulla och ditt medvetande blir åtrå. När du åtrår bommar du målet. Låt åtrån lägga sig. Bli en stilla damm av icke-åtrå och plötsligt överraskas du, oväntat är det där. Och du kommer att skratta med hela magen, precis som Bodhidharma skrattade.
Osho
Det finns ingenting att ge, det finns ingenting att få. Allting är helt okej – som det är. Det finns inget behov av givande och tagande. Du är helt perfekt som du är.
Denna lära från öst har missförståtts mycket i väst, ty de säger, ”vad slags lära är det här? Då kommer folk inte att sträva och då kommer de inte att försöka komma, nå högre. De kommer inte att anstränga sig att ändra sin karaktär, att ändra sitt onda beteende till gott. De blir djävulens offer. I väst är slogan :” förbättra dig själv ”; antingen i denna världens termer eller i termer av den andra, men förbättra dig. Hur skall man förbättra sig?
Hur blir man mer storartad, större? I öst förstår vi det djupare, vi förstår att just denna ansträngning att bli är barriären – ty du bär redan ditt varande med dig. Du behöver inte bli någonting – förverkliga bara vad du är, det är allt. Förverkliga det som är redan dolt inom dig. När du förbättrar dig, vad det nu må vara du skall förbättra, så kommer du alltid att vara i oro och vånda därför att själva ansträngningen att förbättra sig leder dig på fel stig.
Den gör framtiden meningsfull, idealen meningsfulla och ditt medvetande blir åtrå. När du åtrår bommar du målet. Låt åtrån lägga sig. Bli en stilla damm av icke-åtrå och plötsligt överraskas du, oväntat är det där. Och du kommer att skratta med hela magen, precis som Bodhidharma skrattade.
Osho
söndag 6 januari 2008
Teachers
Neelam
Florian Schlosser
Wolter Keer
Shri Krishna Menon (Shri Atmananda)
Rupert Spira
Roger Linden
David Bingham
Douglas Harding
Stuart schwartz
Kevin Edwards
Jeff Foster
Francis Lucille
Joan Tollifson
Unmani
Gangaji
Adyashanti
UG Krishnamurti
Eckhart Tolle
Charles David Hayes
Osho
Ken Wilber
J. Krishnamurti
Dolano
Gurdijeff
Andrew Cohen
Sri Bhagavan
Raman Maharshi
Burt Harding
Genpo Roshi
Wayne Dyer
Dattatreya Siva Baba
Dan Hammarskiöld
Dogen
Buddha
Sheela (om Osho)
Michael Beckwith
David Spero
Sogyal Rinpoche
Prem Rawat
Ramakrishna
Trungpa
Rabindranath Tagore
Tich Nhat Hanh
Castaneda
John Sherman
Mooji
Jed McKenna
Papaji
Vasant Swaha
Shinrou
Vishrant
Maitreya Ishwara
Sailor Bob Adamson
Wayne Liquorman
Ramesh Balsekar
Sri Nisargadatta Maharaj I.
Premananda
Satsangnathan
Steve harrison
Satyananda
Kiranji
Nathan Gill
Prajnaparamita
Alan Watts
LA Govinda
Nukunu
Nirmala
Susanne segal
Peter Fenner
Scott Kiloby
James Swartz
Ram Das
James Traverse
Florian Schlosser
Wolter Keer
Shri Krishna Menon (Shri Atmananda)
Rupert Spira
Roger Linden
David Bingham
Douglas Harding
Stuart schwartz
Kevin Edwards
Jeff Foster
Francis Lucille
Joan Tollifson
Unmani
Gangaji
Adyashanti
UG Krishnamurti
Eckhart Tolle
Charles David Hayes
Osho
Ken Wilber
J. Krishnamurti
Dolano
Gurdijeff
Andrew Cohen
Sri Bhagavan
Raman Maharshi
Burt Harding
Genpo Roshi
Wayne Dyer
Dattatreya Siva Baba
Dan Hammarskiöld
Dogen
Buddha
Sheela (om Osho)
Michael Beckwith
David Spero
Sogyal Rinpoche
Prem Rawat
Ramakrishna
Trungpa
Rabindranath Tagore
Tich Nhat Hanh
Castaneda
John Sherman
Mooji
Jed McKenna
Papaji
Vasant Swaha
Shinrou
Vishrant
Maitreya Ishwara
Sailor Bob Adamson
Wayne Liquorman
Ramesh Balsekar
Sri Nisargadatta Maharaj I.
Premananda
Satsangnathan
Steve harrison
Satyananda
Kiranji
Nathan Gill
Prajnaparamita
Alan Watts
LA Govinda
Nukunu
Nirmala
Susanne segal
Peter Fenner
Scott Kiloby
James Swartz
Ram Das
James Traverse
fredag 4 januari 2008
Ute och fiskar
Tankar och citat kring upplysningen. Var ute på nätet och fiskade klokheter. Detta är fångsten:
När individen når upplysningen erhåller den evig semester, den tar aldrig slut, jaget blir fri sitt eget jagande. Du är inte det du tror att du är, du är inte det du tänker att du är.
Hur man kommer ihåg absolut ingenting.
Ego är en stängd ”loop”.
Å ena sidan, frihet krävs för upplysning, men samtidigt, friheten är nödvändig för att erhålla upplysning.
"Life is what you make of it - a school, battlefield or a playground." Sri Amma Bhagavan
Att leva den rätta visionen, leder till upplysning i slutändan.
Liksom att vattnet är vått, är upplysningen din natur.
När individen når upplysningen erhåller den evig semester, den tar aldrig slut, jaget blir fri sitt eget jagande. Du är inte det du tror att du är, du är inte det du tänker att du är.
Hur man kommer ihåg absolut ingenting.
Ego är en stängd ”loop”.
Å ena sidan, frihet krävs för upplysning, men samtidigt, friheten är nödvändig för att erhålla upplysning.
"Life is what you make of it - a school, battlefield or a playground." Sri Amma Bhagavan
Att leva den rätta visionen, leder till upplysning i slutändan.
Liksom att vattnet är vått, är upplysningen din natur.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)